Högskolekanslern orolig

Sigbrit Franke förutspår att kvaliteten blir sämre när utbildningar expanderar

Universitetskansler Sigbrit Franke leder Högskoleverkets arbete med att utvärdera svensk högre utbildning. Just nu ligger civilingenjörsprogrammen under lupp. Och egentligen skulle verket i år ha föreslagit hur ansvaret ska fördelas mellan högskolorna när utbildningarna struktureras om. Men så blir det inte.

Sigbrit Franke läste först till folkskollärare i Umeå. "Det var inget jag hade valt själv men det ansågs passande för en flicka från landsbygden", säger hon. Så fort hon fick en tjänst läste hon vidare med B-avdrag till psykolog.

1970, när Umeå fick pedagogik som ämne, blev hon rekryterad till forskarutbildningen. Hon disputerade 1975 och 1982 blev hon professor i Umeå. Innan hon blev chef för Högskoleverket hann hon också med att vara dekanus för sin fakultet och därefter rektor för sitt universitet.

"Det roligaste i mitt jobb är att jag ständigt får vidga vyerna. Det svåraste är att våga vara självständig mot lärosäten och regering."

Sigbrit Franke är ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien och Måltidsakademien.

"Mitt intresse för detta med måltiden fick jag när jag själv började gå på fest och såg att norrlandsprodukter sågs som specialiteter, fast vi själva var dåliga på att utnyttja dem. Ett utbildningsval är inte så definitivt. Livet tar ständigt kringelkrokar."

- Jag har meddelat regeringen att vi inte kan lägga ett förslag som inte bygger på högskolornas egna initiativ, säger Sigbrit Franke.

Förslaget måste bygga på högskolornas egna utvärderingar och önskemål. Det tar mer tid än väntat för dem att komma in med sina svar till regeringen.

Ett skäl till att utbildningarna behöver struktureras visas i Högskoleverkets analys av tillgången på högskoleutbildade och arbetsmarknadens behov.

- Idag har vi överskott på både civilingenjörer och högskoleingenjörer, men vi förväntar oss brist redan år 2006.

Hon betonar att det varken är önskvärt eller möjligt med en perfekt balans mellan högskola och arbetsmarknad.

- Dels kommer det ständigt nya yrken som man aldrig kan sia om i förväg. Dels har högre utbildning andra värden än att förse arbetslivet med rätt kompetens, säger hon.

Men arbetsmarknaden för ingenjörer har varit tuff sedan IT-bubblan sprack, inte minst för utbildade i informations- och kommunikationsteknik (IKT), dit elektronikingenjörer räknas. Dessutom har antalet nybörjare på civil- och högskoleingenjörsutbildningarna ökat kraftigt de senaste femton åren, från 7 300 läsåret 89/90 till 13 600 läsåret 00/01. Detta samtidigt som antalet 19-åringar i landet har minskat med 13 procent.

Den förutspådda bristen kommer att uppstå när ett stort antal gymnasieingenjörer går i pension och ska ersättas med högskoleingenjörer. Men verket spår också en ökad efterfrågan på kunskaper inom IKT generellt. Allt enligt rapporterna Arbetsmarknad och utbildning 2004 och IKT-utbildning efter bubblan - tillgång, tillskott, efterfrågan och behov, som publicerades före jul.

Inga fler utbildningsplatser

Trots detta föreslår Högskoleverket att inga fler utbildningsplatser tillskapas på ingenjörsutbildningen i nuläget. Studenternas intresse har nämligen inte ökat och många utbildningsplatser står idag tomma runt om i landet.

- Vårt förslag behöver inte innebära att vi får färre studenter totalt. Tvärtom. Våra utvärderingar visar att den stora floran av inriktningar utgör ett hot mot kvaliteten. Nu måste istället varje lärosäte profilera sitt utbildningsutbud och göra det i samverkan med andra lärosäten. En ökad koncentration av vissa utbildningar är också nödvändig för att värna om kvaliteten. Och med det tror vi att de tomma platserna kommer att fyllas, säger Sigbrit Franke.

I praktiken innebär det att vissa högskolor får lägga ner vissa inriktningar. Sannolikt krävs incitament för att högskolor och universitet ska genomgöra profilerings- och koncentrationsbeslut.

- Pengar är viktigast. Man måste få medel för att hantera omställningsproblemen. Det resurstilldelningssystem vi har idag verkar i precis motsatt riktning. Här krävs verkligen att man tänker helt nytt, annars kommer det inte bli något av. Motståndet är stort efter vad jag hör, men hoppas kan man ju alltid.

Just nu är det stopp i den expansion som pågått de senaste 15 åren. Politikernas mål är nästan uppnått. Idag läser närmare varannan ungdom vidare. Och högskolorna överproducerar, de tar in fler studenter än de får betalt för.

Verket har också visat politikerna att utbyggnaden måste fortsätta på sikt.

- År 2010 har antalet 20-åringar ökat med 30 procent. Det vi har sagt är att utrymme måste skapas för fler utbildningsplatser om inte politikerna tonar ner 50-procentsmålen och målen om livslångt lärande, säger Sigbrit Franke.

Det är en lång väg att gå innan utbildningarna danats om, och kanske är det dags för en ny omstrukturering när den som nu planeras är färdig.

Erika Ingvald