I december färdigställdes standarderna för tredje generationens mobiltelefoni, WDCMA och cdma2000.

Alla viktiga frågor om teknikval och patenträttigheter är lösta. Därmed är grunden lagd för snabb utveckling av mobila Internettjänster.


Industrin kan nu bygga nya mobilnät för tredje generationens mobiltelefoni, mobila Internettjänster baserade på bredbandsnäten WCDMA (Wideband CDMA) och cdma2000. De nya standarderna blev klara i december och därmed kan kommersiella mobila bredbandstjänster lanseras världen över.

Den enda större fråga som återstår är samtrafik mellan WCDMA och cdma2000. Detta är dock ett mindre problem som inte behöver lösas för att marknaden skall ta fart.

- Det har gått rekordsnabbt att utveckla nya standarder för tredje generationens nät. Inga dåliga relationer av något slag har bromsat. Det är en fantastisk prestation, utan motsvarighet i telekomindustrins historia. Vi har varit effektivare än Internetvärldens standardiseringsorganisation IETF, säger Erik Ljungberg i Telia Research som deltagit vid standardiseringen.

Den sista viktiga överenskommelsen för tredje generationens nät, ofta kallade 3G-näten, blev klar i december. Nu finns uppemot 300 färdiga specifikationer enbart för WCDMA.

Elektroniktidningen har talat med Ericsson, Nokia, Telia och Sonera och alla fyra räknar nu med fortsatt snabb utveckling. När standarderna nu är klara återstår dock ett antal steg innan de nya mobila bredbandsnäten finns på plats. Licensiering av nya nät i över 100 länder, produktutveckling, kompatibilitetsprovning och installationer måste till.

Det starka intresset för att snabbt komma överens om 3G-näten öppnar för snabb utbyggnad. Man kan jämföra med utvecklingen för GSM - där tog det flera år innan genombrottet kom i början av 1990-talet. För 3G-näten finns ingen sådan tvekan. I Japan tas de första WCDMA-näten i drift redan under andra halvåret i år.



Stora framsteg under 1999


Med tanke på de hårda industripolitiska striderna om 3G-standarden 1998 är det verkligen ett mycket stort kliv som tagits under 1999. Både teknikval och striderna om patenträttigheterna är nu lösta.

Standardiseringen har drivits inom två helt nya organisationer, kallade 3GPP (Third Generation Partnership Project) och 3GPP2. Inom 3GPP, som har utarbetat WCDMA-standarden, finns den industri som står bakom GSM amerikanska TDMA/IS136 och japanska PDC, tre av världens fyra stora mobilnätstandarder.

3GPP2 svarar för cdma2000 och där finns de företag som står bakom den amerikanska mobilnätstandarden IS95, även kallad cdmaone.

Både 3GPP och 3GPP2 har samlat systemleverantörer, nätoperatörer och standardiseringsorganisationer för de viktiga marknaderna världen över. Tack vare detta har organisationerna kunnat utarbeta kompletta specifikationer som Internationella Teleunionen, ITU, sedan bara formellt godkänner som standarder.

Eftersom hela specifikationsarbetet görs inom 3GPP och 3GPP2 går även arbetet IT rekordsnabbt. I november och december publicerade ITU förslagen till rekommendationer för både radionäten och den fasta delen av mobilnäten, de så kallade kärnnäten (core net). ITU planerar godkänna rekommendationerna rent formellt i maj och juni.

Men för 3GPP och 3GGP2 är inte arbetet slutfört. Det som nu godkänns är Release 99 från 3GPP och redan finns en arbetsplan för Release 00. Meningen är att 3GPP och 3GPP2 årligen skall komma med nya årliga versioner för både radionät och kärnnät.

Inom Ericsson räknar man med att nätoperatörerna bygger sina första 3G-nät baserade på release 99 och sedan uppgraderar i takt med behoven. Ericsson, Nokia och andra leverantörer utvecklar nu produkter för WCDMA Release 99, för Japans första nät.

Ett centralt mål vid standardiseringen är att skydda investeringarna i de befintliga mobilnäten så att kostnaderna minimeras för den nätoperatör som vill uppgradera sitt befintliga digitala smalbandiga mobilnät till ett bredbandigt. Det handlar om att återanvända största möjliga del av smalbandsnäten när bredbandstekniken införs.



Tre olika radiogränssnitt


En grupp tunga mobilnätoperatörer, the Operators Harmonisation Group (OHG), lade våren 1999 fram en modell för det arbete som pågick inom 3GPP och 3GPP2 och industrin enades om förslaget.

OHG föreslog tre olika radiogränssnitt baserade på CDMA, kallade direct-spread CDMA (baserat på WCDMA), multicarrier CDMA (cdma2000) och time-division duplex. Därtill finns ett fjärde alternativ kallat Edge, avsett för både IS136-nät och GSM-nät. Edge är dock inte fullvärdigt 3G-alternativ eftersom det inte klarar 2 Mbit/s.

OHG föreslog sedan två olika kärnnät, Evolved GSM/MAP och Evolved ANSI- 41.Evolved GSM klarar både kretskopplad trafik och paketdatatrafik (GPRS). Evolved ANSI-41 klarar samma slag av trafik men följer amerikansk standard.

Alla fyra radionäten skall kunna anslutas till valfritt kärnnät. Dessutom skall roaming klaras mellan Evolved GSM och Evolved ANSI-41.

Förslaget innebär att nätoperatörerna får mycket stor valfrihet. GSM-operatörer och TDMA-operatörer kan införa Evolved GSM som kärnnät och sedan välja om de vill införa GPRS, Edge och WCMA. De kan även införa cdma2000 i sina nät, även om detta inte blir vanligt, enligt nordiska experter.

IS95-operatörerna kan införa ANSI-41 som kärnnät och de kan sedan välja att införa cdma2000 eller WCDMA. Vilka kombinationer som vinner kommer vi att få se inom de närmaste åren.

Göte Andersson