Wireless Online lanserade sitt nya system för några veckor sedan och har nu tekniska prov hos både så kallade Internet Service Providers, ISP:er, och ett tungt telefonbolag men namnet på detta vill man för dagen inte avslöja.
Abonnenterna får en fast Internetanslutning via radio med en kapacitet som kan vara några megabit/sekund eller mer.
Ofta är det mindre nätoperatörer som driver de lokala näten. Men de nya uppstickarbolagen, som Wireless Online, hoppas att även de tunga telefonbolagen skall välja deras teknik.
Den teknik företaget använder utvecklades ursprungligen inom israeliska armén och avsikten var då att skapa ett radionät som inte kunde störas. För att klara detta infördes riktade antenner som bara täcker en begränsad sektor, till exempel 15 grader. Med sådana riktade antenner så skapades ett radionät som var svårare att störa ut.
För lokalt accessnät
Teknikerna från Israel beslöt sig för att söka en kommersiell marknad för sina kunskaper och startade Wireless Online 1996.
Företaget har vidareutvecklat tekniken för ett lokalt accessnät i 2,4 GHz-bandet och i USA ser man en marknad.
I företagets nya system täcker sex stycken 15-gradersantenner tillsammans en sektor på 90 grader.
I och med att varje antennstråle enbart täcker sin sektor så är det möjligt att återanvända samma radiofrekvenser i var fjärde sektor. Därmed höjs kapaciteten.
I många av de system som finns idag används samma frekvensband mot en betydligt större sektorer.
Enligt Björn Ottersten, professor i signalteknik vid KTH i Stockholm, finns en rad amerikanska företag som, i likhet med Wireless Online, utvecklar egen ny smart antennteknik. Många finns dessutom i Silicon Valley.
- Med rätt antennteknik kan man få hög prestanda. Det mest avancerade jag känner till heter Arraycom, de har infört en adaptiv teknik som anpassar sig efter gällande utbredningsförhållanden, säger Ottersten.
Många av dessa uppstickarföretag hoppas att USA:s tunga telefonbolag skall satsa på deras teknik. Alla prognoser talar nämligen för snabb expansion för fasta radiobaserade accessnät.
Göte Andersson