2G, 3G, 4G eller LTE - utvecklingen inom mobiltelefoni brukar beskrivas i termer av generationer, där varje skifte betyder bättre och snabbare nät. Och att operatörerna ständigt kräver mer kapacitet och hastighet av Ericsson och dess konkurrenter är naturligt. Men generationsskiftena på accessidan är bara en del av utvecklingen. För att basstationerna ska kommunicera med omvärlden måste de anslutas till det fasta nätet på något sätt, och denna så kallade backhaul, eller returtrafik om man så vill på svenska, är idag många operatörers knepigaste dilemma.

– Många nät är begränsade där idag, säger Jan Häglund.

Han menar att övergången till LTE egentligen inte är särskilt mycket av ett skifte, mer en evolution än en revolution.

– Dels kommer LTE att fungera parallellt med 3G och 2G under överskådlig tid, eftersom operatörerna vill kapitalisera på sin täckning i de existerande näten – för att inte tala om alla miljarder mobiler som finns ute – och dels är det samma IP-system som står för returtrafiken och allt annat i bakgrunden. Att man får nya donglar är bara ett komplement, säger han.

Jan Häglund är väl bevandrad i båda sidorna. Sedan snart två år är han chef för IP och bredband på Ericsson, men tidigare har han jobbat tio år på radiosidan. Och just helhetssynen på näten är något som han gärna framhåller.

– Vi hävdar att nät som drivs av vår teknik tenderar att ha högre tillgänglighet och hög­re kapacitet.

De befintliga IP-näten är dock i stort behov av innovation. Jan Häglund konstaterar att många av dagens IP-nät inte är tillräckligt skalbara, de har för låg kapacitet och de har inte tillräckligt stora möjlighet att differentiera tjänsterna och ta betalt på olika sätt. Det behovet blir allt starkare, och Ericsson gör vad det kan för att svara upp, exempelvis i Indonesien, ett land där klyftorna är stora mellan fattiga och rika.

– Vår kund där kan sälja både ”flat rate” och ta betalt per tid, eller per tjänst. En tjänst som blivit oerhört populär är ”15 minuter Facebook”. Det kanske låter lätt, men kräver rätt mycket intelligens i nätet, säger han.

Han går så långt som att hävda att helhetssynen på mobiltelefonin är helt avgörande för kommersiell framgång.

– Den som snabbt klarar av att industrialisera tekniken blir vinnare. Många av de tidiga stororderna inom LTE var på kompletta nät. Det talar för Ericsson – vi har en produktportfölj som sträcker sig genom hela nätet, säger han.

– CDMA-operatörerna i USA driver på utvecklingen, och där har vi en stark position efter Nortelaffären ifjol. MetroPCS och Verizon hör till de som har mest att tjäna på en övergång till LTE.

Bandbredd och låg latenstid är de egenskaper som brukar lyftas fram som de stora fördelarna med LTE. Men en annan viktig poäng är att LTE ger operatörerna större möjligheter till automatisering av driften. Det är en av egenskaperna som gör att operatörerans kostnader per Mbit sänks radikalt, ner till i bästa fall 20-25 procent av motsvarande kostnad i 3G-näten.

– I LTE får man automatiskt ”grannrelationer”. Förr gjordes alla konfigureringar manuellt, och fick göras om varje gång en ny basstation sattes upp. Med LTE lyssnar basstationerna själva av vilka andra som finns i närheten, och anpassar sig automatiskt.

Trots att världens kommersiella LTE-nät inalles knappt har tiotusen användare anser Jan Häglund att LTE är en etablerad teknik, och han säger att näten är stabila med bra tillgänglighet.

– LTE har mognat mycket snabbare än 3G gjorde. När 3G kom så var varken standarden eller industrin mogen. Utrullningen av LTE går mycket fortare, och att få in användare likaså.

Han jämför med när 3G-mobilerna kom, de första var rätt klumpiga, hade kortare batteritid och varsämre än 2G-mobilerna på många sätt, Och ingen visste egentligen vad man skulle ha det där 3G-näten till. Med LTE är det annorlunda, menar han.

– Behovet finns, skapat av smartmobiler och mobilt bredband. Och för konsumenten krävs bara en dongel – det ger en låg tröskel.

Och eftersom många operatörer vill maxi­mera nyttan av sina tidigare investeringar utvecklas även 3G-näten vidare. Erics­son demonstrerade nyligen HSPA med 168 Mbit/s i nedlänken, alltså fyra gånger snabbare än dagens värsting-HSPA, och långt över de 100 Mbit/s som LTE erbjuder. Och en av Ericsson kunder, singaporianska Singtel, tänker införa HSPA med 84 Mbit/s i sitt nät i år. Å andra sidan väntas LTE i framtiden nå datatakter uppemot 1 Gbit/s i kommande versioner av LTE Advanced.

– Och i vissa tillämpningar är det upplänken som är den kritiska delen. Till exempel när TV4 sände kronprinsessbröllopet i somras. De sändningarna gjordes delvis över LTE, det är tveksamt om det skulle ha gått med 3G.

Företrädare för Ericsson pratar gärna om visionen om 50 miljarder uppkopplade enheter någon gång i framtiden, kanske runt 2020. Men det innebär inte bara tio gånger fler abonnemang än idag – lika viktigt är att dessa abonnemang är av så olika typ att hundratals olika abonnemangstyper kommer att krävas, något som får exemplet från Indonesien att blekna en smula. Frysboxen i sommarstugan behöver inte samma bandbredd som en övervakningskamera, men båda kräver tillgänglighet dygnet runt vilket minskar möjligheten till underhåll av nätet på nätterna.

Att mängden trafik samtidigt väntas öka exponentiellt med antalet abonnemang, till omkring tusen gånger mer än idag, ställer också andra krav på näten. Trafikökningen väntas bli allra kraftigast i storstäderna, där det redan är trångt i etern. Det är här de på sistone så omskrivna heterogena näten kommer in i bilden, på Ericssonspråk kallade Het-Net. Med heterogena nät kan små basstationer rymmas under en makrobasstations paraply, och förtäta nätet genom att serva ett fåtal abonnenter i taget med bredbandig kommunikation. Heterogena nät var ett av Ericssons stora dragplåster på mässan Mobile World Congress i Barcelona nyligen, och där visade företaget även upp en nyckelkomponent till dessa nät, den kompakta radiomodulen Air, Antenna Integrated Radio, med lägre strömförbrukning och snabbare installation än tidigare produkter.

Men Jan Häglund poängterar, åter, att det bakomliggande IP-nätet är lika vitalt för visionen om de 50 miljarder enheterna. Och han understryker att Ericsson investerat kraftigt på området, i synnerhet i sina cent­rum i Silicon Valley. Även här lanserades en hel rad resultat på Mobile World Congress.

– Bland annat nästa generation router för både fasta och mobila IP-tillämpningar, och nästa generation IP-baserade signaleringsutrustning, SGSN-MME, som hanterar all signalering i 4G-system. Den är en nyckelkomponent för de 50 miljarderna, säger han.

Dock ska Ericsson inte göra allt för de 50 miljarder uppkopplade enheterna.

– Inom uppkopplingen ska vi kunna erbjuda all teknik som krävs. Och när det gäller mekanismer för att ta betalt ska vi också vara med i största möjliga utsträckning. Men tjänster – där ska vi inte göra allt, och inte operatörerna heller. Det vi ska göra är att se till så att dessa tjänster blir möjliga.

Han tror att andra aktörer, inom exempelvis säkerhet, hälso- eller transportsektorn kommer att stå för en stor del av tjänsteutvecklingen. Snabbast kommer det troligen att gå inom energi och inom transport, tror Jan Häglund.

– Det är industrier som har mycket pengar och stor effektivitetspotential. Detsamma gäller förstås hälsa och medicin, men där gör säkerhetskraven att det nog tar lite längre tid.

Smarta elnät – smart grid – brukar pekas ut som en stor och viktig del av framtidens kommunikationsteknik. Men här har Ericsson ännu inte sin strategi klar, medger Jan Häglund.

– Vi studerar vår roll, och har inte sagt något officiellt. Vår vd Hans Vestberg har sagt att vi ska ”titta på potentialen hos våra kunder” här. Helt klart finns det massor att göra, och mängder av tjänster.