Elektroniktidningen har talat med bolag som börjat använda kiselkarbid i sina produkter och prototyper. I fem artiklar kan du läsa om deras erfarenheter.
Visserligen går Micropower i bräschen när det gäller att införa SiC i verkliga produkter (länk), men fler kommer strax bakom.
Bombardier (länk), GE Electric (länk), Inmotion (länk) och Elektronikkonsult (länk) är andra som också ser stor potential i SiC-transistorer.
De är tillförlitliga och lägger grunden till drivsystem och kraftaggregat med högre verkningsgrad och effekttäthet än alternativen i kisel, är budskapet.
Efter åratal av forskningsprojekt – delfinansierade av Vinnova, Energimyndigheten och andra, och drivna genom SiC Power Center i Kista – är industrin i Sverige redo att börja skörda framgångar.
De olika forskningsprojekten har varit en ovärderlig språngbräda in i produktifieringen – som nu blivit aktuell i och med att SiC-transistorer finns att köpa. MOSFET:ar för 1200 V finns i volym och fungerar alldeles utmärkt. Som enstaka individer är de fortfarande dyrare än kiselalternativen, men samlar du alla positiva egenskaper blir saken en annan.
Utbudet av MOSFET:ar för 1700 V är sämre. För tågindustrin finns ännu inga volymer, men Bombardier tror att de kan bli dominerande när de väl når dit – trots ett högre pris. Prisskillnaden suddas nämligen snabbt ut av minskad energiförbrukning och minskat underhåll över en produkts hela livslängd.
Faktum är att SiC-transistorer banar väg för energieffektiva produkter som spar pengar åt kunderna.
En trevligt konsekvens är att de samtidigt värnar om miljön – så förhoppningsvis följer fler industriföretag i pionjärernas fotspår.
Har du som läser detta också börjat utveckla med kiselkarbid isället för kisel i dina krafttillämpningar? Har du samma erfarenhet som de fem som jag redan talat med? Eller kanske har du något annat att tillägga? Hör i så fall gärna av dig till mig på Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.!