About / Advertise
En tydlig branschförening som kan vara en kunnig, representativ och stark diskussionspartner - det är vad Vinnova önskar sig från elektronikbranschen inför arbetet med en nationell strategi för elektronikområdet.
Den 15 maj ska innovationsverket Vinnova lämna in sitt förslag till nationell strategi för elektronikområdet till näringsdepartementet. Fram till dess ska verket hämta in synpunkter från en rad branschkunniga personer.- Vi jobbar just nu på att bilda en arbetsgrupp med cirka 25 deltagare och en referensgrupp med 15-20 personer. Grupperna ska ha tre fokus - inbyggda system, mjukvara och hårdvara, berättar Torbjörn Fängström som leder projektet på Vinnova.
Deltagarna handplockas av Fängström och hans medarbetare på Vinnova - en grannlaga uppgift eftersom dessa grupperna har stora möjligheter att påverka innehållet i strategiförslaget. Ambitionen är att hitta objektiva personer som inte bara talar i egen sak, och därtill få en bra bredd. Bland de inbjudna finns såväl stora som små företag och representanter för högskolor och forskningsinstitut.
- Tråkigt nog har flera från industrin tackat nej, säger Torbjörn Fängström.
Grupperna ska mötas första gången på en kick-off den 6 april. Någon gång i början på maj tänker Vinnova också organisera en större hearing där även andra än gruppdeltagarna ska få en chans att komma med synpunkter till strategin. Datum för hearingen är ännu inte bestämt.
Att Vinnova går till väga på detta vis beror till stor del på att verket upplever sig sakna en naturlig diskussionspartner för elektronikområdet. Branschaktörerna är helt enkelt för splittrade. Ericsson, ABB, fordonsindustrin och högskolorna har alla behov av en elektronikstrategi, liksom en lång rad av småföretag, men de talar sällan eller aldrig med gemensam röst.
- Visst finns Elektronikindustriföreningen, men den representerar ju mest småföretag och är inte så forskningsorienterad, konstaterar Sven-Ingemar Ragnarsson på Vinnova.
Rolf Rising på Invest In Sweden, en annan myndiget med elektronikintressen, drar paralleller med bilindustrin. Den branschen har varit mycket duktigare än elektronikbranschen på att få fram gemensamma forskningsprogram, bland annat genom intresseorganisationen Bil Sweden och Programrådet för Fordonsforskning, PFF.
- De får säkert loss 100 miljoner kronor om året. Och har man den typen av organisation så är det lättare att att kontinuerligt få igång nya program och ännu mer pengar, säger Rolf Rising.
- Hade vi varit i Taiwan så hade regeringen drivit frågorna själv. Här i landet måste politikerna ha en motpart om det ska bli något, säger han.
Som statlig myndighet har Vinnova förstås inget direkt mandat att starta en branschförening. Men den uppgift man har är att driva fram förutsättningar för en god symbios mellan stat, högskola och industri. Att då önska sig en tydligare och starkare diskussionspartner ligger då inte så långt borta.
- Arbetsgrupperna och hearingen kan bli en startpunkt för en sådan organisation. Rapporten som vi ska lämna till departementet den 15 maj ser vi som det första steget i en process - vi tänker jobba vidare med frågorna säger Torbjörn Fängström.
- Det är faktiskt inte bara politikernas fel att Sverige saknar en elektronikstrategi. Det beror också på att branschen och marknaden inte tagit för sig ordentligt, säger Rolf Rising.
Elektroniktidningen har utan framgång sökt Elektronikindustriföreningen för en kommentar.
