Vid årsskiftet upphör större delen av SSFs - Stiftelsen för Strategisk forskning - finansiering av svensk elektronik- och fotonikforskning. SSF har förvisso anslagit nya pengar (se tidigare artikel) men dessa kan tidigast komma forskarna till del nästa sommar. Under våren 2008 uppstår sålunda ett glapp i finansieringen. Flera ledande forskare är upprörda över att ett sådant glapp tillåts uppkomma.

- Jag kan inte hitta något annat ord än skandal för att beskriva situationen, säger Lars Thylén, professor i fotonik och mikrovågsteknik på KTH.

- Det är inte bara jag som är upprörd, men av någon anledning är få beredda att schavottera med sina namn i pressen - skriv det också, fortsätter han.  

Konsekvenserna av glappet är svåra att förutse. Men de blir av allt att döma allvarliga - många institutioner saknar reserver. SSF finansierar cirka 70 procent av elektronik- och fotonikforskningen i Sverige, så ett uteblivet halvår blir förstås kännbart.

Lars Thylén menar att fotonikforskningen på KTH riskerar att halveras, från dagens 40 till kanske 20 personer.

- Det är verkligen olyckligt, inte minst eftersom intresset för fotonik ökar i hela EU, vi har precis fått fart på EU-plattformen Photonics21, och Ericsson kommer att gå in som ledare för en arbetsgrupp där, säger han.

Hans kollega Anders Larsson, professor i fotonik på Chalmers, är också missnöjd, om än uttryckt med mjukare tonfall.

- Glappet är mycket olyckligt. Det är inte bra, det är väldigt problematiskt, säger han.

För hans institution, Mikroelektronik och Nanovetenskap på Chalmers, rör det sig om cirka 30 miljoner kronor per år som tidigare kommit från SSF. Institutionen har cirka 160 anställda, varav ett tjugotal inom fotonikforskning.

- Tappet på cirka 15 miljoner under 2008 - om vi skulle vara lika framgångsrika som hittills i nästa ansökningsomgång - måste på något sätt lösas centralt på Chalmers. Jag vet inte vad det får för konsekvenser, kanske måste vi säga upp en del forskare. Och takten i forskningen går förstås ner, säger Anders Larsson.

Lars Thylén poängterar att det är hanteringen av ärendet han är mest upprörd över, inte det faktum att viss forskning kan tvingas banta.

- Visst ska man kunna lägga ner forskningsområden som inte anses strategiska. Men att bara låta tiden gå utan att fatta beslut, medan forskningen svälter, det är dåligt strategiskt ledarskap. SSF har haft tidsramen klar för sig i fem år utan att göra något förrän i absolut sista stund, säger han.

SSFs vd Lars Rask slår ifrån sig kritiken:

- Forskarna har kunnat förutse detta. Programmet har legat ute i fem år utan några löften om fortsättning. Forskarna och dekanerna har byggt ut sina verksamheter alltför mycket, och litat till extern finansiering i alltför hög grad. Problemet måste lösas av högskolorna - de har 12 miljarder om året till forskning och vi har 500 miljoner, säger Lars Rask.

Han konstaterar dock att elektronikforskningen drabbas extra hårt av glappet eftersom SSF står för en så stor andel av finansieringen på området, men menar att SSF ansträngt sig för att glappet inte ska bli ännu större.

- Vi har tidigarelagt ansökningsutlysningen, vilket vår styrelse var skeptisk mot, men ändå genomförde för att mildra effekterna av glappet, säger han.

- Det har vi endast gjort inom elektronik, så området är faktiskt relativt gynnat. Övriga områden, som bioteknik, IT och materialteknik, får vänta ännu längre, upp till ett år, säger Lars Rask.

Någon storm bland forskarna mot SSF på grund av glappet vill han inte kännas vid.

- Jag har fått ett enda samtal om frågan. Vilket förstås inte hindrar att det är ett stort problem för de drabbade, säger Lars Rask.

För att tydliggöra konsekvenserna och uppmana till en långsiktigt lösning av finansieringsproblemet tänker Lars Thylén och andra forskare ta initiativ till att företrädare för såväl Ericsson som övrig industri skickar brev till berörda myndigheter och politiker.

Och helt är inte hoppet ute. Frågan finns på agendan hos såväl Vinnovas generaldirektör Per Eriksson som hos Wallenbergstiftelserna. Men Per Eriksson kan inte ge något besked om lösning.

- Vi är medvetna om problemet och jobbar på det. Men vi kan inte trolla, säger Per Eriksson.

Att SSF står för en så stor del av elektronikforskningens finansiering har delvis historiska skäl. Något kortfattat har SSF egentligen aldrig varit intresserat av att ta huvudansvar för området, men tvingades dit genom en budgetneddragning på Vinnovas föregångare Nutek under Göran Perssons tid som finansminister på 1990-talet. Sedan dess har SSF för elektroniken haft en roll som mer påminner om Vinnovas eller Vetenskapsrådets uppdrag. Något som varken forskare, myndigheter eller stiftelser egentligen är lyckliga över.

- Det är ingen bra lösning långsiktigt, och nu när det uppstår ett glapp i finansieringen blir konstruktionens svagheter extra synliga, säger Per Eriksson.

Även Lars Rask på SSF menar att finansieringssystemet måste ändras på sikt.

- Att vara så helt beroende av stiftelser är ett problem. Våra pengar räcker i högst tio år till. Före dess måste staten ta ett större ansvar för området, säger Lars Rask.