About / Advertise
Extrem UV-strålning eller högeffektiva lysdioder? Se där två kandidater till den tyske presidentens årliga teknikpris - Deutscher Zukunftpreis. De nominerade på lysdiodssidan har utvecklat en metod att ta fram superstarkt lysande lysdioder med hög verkningsgrad. EUV-teamet, från ASML och Carl Zeiss, har byggt en demonstrator som visar att principen fungerar.
Den 6 december kommer Tysklands president Horst Köhler att dela ut det prestigefyllda Tysklands Framtidspris, det 11:e i ordningen, som förutom äran omfattar 250 000 euro. Priset är personligt, och går till de individer som anses ha gjort de bästa innovationerna eller tekniska framstegen, som också tros ha en kommersiell möjlighet.Ingenjörerna på Osram och Fraunhofer har utvecklat en helt ny produktionsmetod för lysdioder. Traditionellt låter tillverkaren de ljusemitterande skikten växa till på ett substrat, som därefter sågas upp och varje del kapslas med substrat och allt. Innovationen nu går ut på att det ljusemitterande skiktet täcks med en reflektiv metallfilm. Därefter tas substratet bort, vilket resulterar i ett ljusemitterande kristallint skikt försedd med reflektor. Denna film monteras sedan med den reflekterande sidan nedåt i en kapsel med goda optiska egenskaper. Resultatet, enligt forskarna, bli en lysdiod med betydligt högre verkningsgrad än tidigare.
Lysdioder är relativt intuitiva, något som inte kan sägas om en av de andra nominerade teknikerna, EUV-demonstratorn från ASML och Carl Zeiss. Tanken är att använda extrem UV-litografi för halvledarproduktion, med våglängder kring 13,5 nm. Det anses nödvändigt för halvledargeometrier kring 20 nm och finare. Problemet är bara att denna typ av strålning inte går igenom något känt material eller gas, utan allt måste hanteras i vakuum. Alla linser i dagens system måste således ersättas med speglar, som ingenstans får ha ojämnheter större än 0,15 nm. Som jämförelse - om hela Tyskland vore en sådan spegel skulle ingenting sticka upp mer än 1,5 mm. Forskarna har tagit fram ett demoverktyg och använt detta för produktion av fungerande kretsar med 35 nm geometrier, och planer på 30 nm.
Nämnas kan att årets nobelpristagare i fysik, Peter Grünberg, fick det andra Framtidspriset som delades ut, år 1998. Då som nu var det upptäckten av jättemagnetoresistansen som belönades.
