About / Advertise
Hur svårt är det egentligen att tillverka blyfri elektronik? Efter att ha sett den levande produktionslinan på elektronikmässan i januari skulle jag ha svarat att det är enkelt. Gårdagens seminarium Tillförlitlighet 2008, då resultaten från mässan skärskådades, visade med önskvärd tydlighet att det inte går att sätta upp en lina på två dagar och köra ut kort med godkänd kvalitet. Den blyfria processen har helt enkelt ett mycket smalare processfönster.
Tillförlitlighet 2008 på Stockholmsmässan i Älvsjö samlade knappt 200 personer, från maskin- och materialleverantörer till kontraktstillverkare, caddare, inköpare och konstruktörer. Besökarna bjöds på god underhållning av Lars Wallin, som satt sammam programmet, men framför allt fick de hårda data och handfasta råd på hur man bäst ska tillverka blyfri elektronik.Och det behövs säkert. En handuppräckning visade att många fortfarande utnyttjar undantagen i RoHS-direktivet och tillverkar med blyade lod. Men bristen på blyade komponenter liksom ett allmänt miljötänkande gör att många funderar på att gå över till blyfritt.
Lars Blomberg, med ett förflutet på bland annat Elektrotryck, inledde med att berättade om mönsterkortens betydelse. Kärnan i budskapet var att det straffar sig att pruta på priset eftersom det leder till sämre kvalitet och därmed fler reparationer.
Amerikanen Werner Engelmaier, som arbetat på Bell Labs men som numera är konsult, pratade bland annat om IPC-standarder och gav ett internationellt perspektiv på frågan.
Göran Wetter på Swerea/IVF utredde vad som händer med komponenterna när de utsätts för högre temperaturer. Många platskapslar är fuktkänsliga och kan lätt spricka om de inte lagrats rätt eller torkats före monteringen. Även keramiska komponenter som kondensatorer har problem med de högra temperaturerna.
Men på Tillförlitlighetsdagen skulle deltagarna också få veta vilken kvalitet de kort som tillverkades på mässan i januari hade. Kanske skulle man också kunna dra slutsatser om vilka ytbehandlingar, lodpastor eller maskiner som utmärkt sig?
Testerna har till större delen utförts av Triab men Saab Avitronics har undersökt en del kort med akustiskt mikroskop. Resultaten visar att det fanns en mängd fel på korten. Allt från tappade komponenter, komponenter på hög kant till olika former av luftinneslutningar, felaktiga lodmängder och delamineringar. De senare syns oftast bara i akustiska mikroskop vilket är ovanliga ute i industrin.
Lars-Gunnar Klangs sammanfattning av testresultaten var att linan på elektronikmässan EP08 tillverkade kort med dålig kvalitet. Han ansåg också att det var svårt att dra några säkra slutsatser utgående från resultaten eftersom miljön inte var kontrollerad och att felen kunde bero på att maskinerna inte kördes av erfaren personal utan av maskinleverantörerna själva. Vidare visade det sig att man för de större korten inte kunde härleda alla processteg.
På frågan om man skulle göra något liknande på nästa mässa var hans förslag att det i så fall var bättre att låta någon kontraktstillverkare köra fram korten för att slippa de inkörningsproblem som en tillfällig lina alltid har.
Men projektledaren Lars Wallin lät sig inte nedslås. Han skissar redan på levande produktionslina till nästa mässa i Stockholm år 2010. Ambitionen är att ha kort med någon typ av funktion så att man redan på golvet kan testa och därmed se om tillverkningsprocessen fungerar.
