Ett enlitersbatteri av den här typen kan temporärt leverera 25kW. Det betyder att elbilar kan få högre acceleration. Det betyder också att de kan ta vara på mer av sin egen energi vid inbromsning. Snabba batterier kan också fungera effektivare som reservbatterier vid sol- och vindkraftverk.
Elektroder av litiumjärnforsfat (LiFePO4 eller LFP) finns i batterier redan idag. MIT-forskarna belägger kristallytor av detta material med en form av litiumfosfat som tillåter litiumjoner att röra sig snabbt in och ut ur kristallen. Kristallerna mäter cirka 50 nm och beläggningen mindre än 5 nm. Beläggningsprocessen innefattar uppvärmning til 600 °C under tio timmar.
50 upp- och urladdningar förändrade inte laddningskapaciteten i forskarnas försök.
Laddningen är så snabb att elektrodens yta är en ny flaskhals för batteriet. När forskarna testar höga laddningshastigheter minskar batteriets kapacitet, vilket enligt forskarnas beräkningar beror på att elektroden inte har tillräckligt mycket kontakt med battericellen. Att skapa större elektrodyta skulle stjäla lagringsutrymme för laddning.
Att ladda ett batteri på 1 wattimme på tio sekunder skulle dra 360 W ur vägguttaget, vilket är realistiskt. En tankstation för en elbil måste kunna leverera 180kW för att kunna erbjuda full laddning av en elbil på fem minuter.
Litiumjonbatterier är en av den vanligaste typen av batterier i mobiltelefoner och bärbara datorer. Flera biltillverkare utvecklar just nu elbilar som ska använda litiumjonbatterier.