– Polymer kan man spinna på precis som man gör med vanlig fotoresist. Det gör att man slipper komplicerad processutrustning som annars behövs vid tillverkning av detektorn, säger Claes Mattsson.
Ytterligare en fördel med polymer är att materialet har lägre värmeledningsförmåga än kisel. För en termoelektrisk sensor innebär det att känsligheten blir hög, eftersom temperaturgradienten blir högre. En nackdel med det nya sensormembranet är dock att den blir lite långsammare än då kisel används.
– Det är en trade-off mellan känslighet och snabbhet. Polymermembranet kan användas för att mäta låga nivåer av koldioxid, delar av procent, vilket är tillräckligt i många tillämpningar, säger Claes Mattsson.
Sensorutvecklingen ingår i forskningsprogrammet Sensible Things that Communicate, som startade vid Mittuniversitet under 2006. Senseair, som utvecklar och tillverkar IR-baserade sensorer för att mäta koldioxidhalten i luften, är delaktig i utvecklingen och företagets strävan är att få fram sensorlösningar som är billigare än dagens.
– Förhoppningen är att vi ska nå fram till en produkt med denna forskning på sikt, men vi är inte färdiga ännu. Vi måste bland annat utveckla en infraröd absorbent som läggs på membranet och som ökar känsligheten ytterligare, säger Claes Mattsson.
I en färsk avhandling med titeln Design, Fabrication and Optimization of Thermal Radiation Detectors Based on Thin Polymer Membranes (länk) beskriver Claes Mattsson den nya sensortekniken.