5 minuter Ljupce Talevski:

Europamästare i reparation av kretskort

Ljupce Talevski är flitigt förekommande på svenska och utländska tävlingar i handlödning. Han älskar elektronik och kan inte tänka sig att arbeta med något annat.

Intresset började för 15 år sedan i Makedonien där han tagit hem en förstaplats som elektroniktekniker och några bronsmedaljer i elektronikinnovation.

År 2010 flyttade han till Sverige och två år senare började han tävla i handlödning. I år kom han tvåa på SEE-mässan i Kista och veckan därpå korades han till Europamästare i reparation av kretskort, eller Rework Experience som tävlingen heter.

Grattis till segern i Nürnberg, hur känns det?
– Tackar, det känns jättebra, det var kul att bli europamästare.

Hur firade du?
– Segern ledde till en rejäl fika på Aluwave där jag jobbar och vars personal tänker att det är kul att ha Europamästaren som arbetskamrat. Dessutom det blir en resa till Liverpool i höst med familjen.

Du tävlade två grenar, att bygga nytt och att reparera. Du lyckades mycket bättre i den senare där slog du den person som vann i ”nybyggnadstävlingen”. Hur skiljer de sig åt?
– Det är stor skillnad faktiskt. I handlödningstävlingen har man begränsad tid (en timme) på sig att klara av uppgiften, så det är lite ”tryck”. I Reworktävling finns ingen bestämd tid tills kortet ska vara färdigmonterat, testat och avsynat. Det tar ungefär två timmar att göra Repair/Rework.
– Sen är det också skillnad från domare till domare, det känns konstigt att oavsett att det är samma organisation som ordnar – IPC – så tolkar varje domare resultaten annorlunda.

Varför gick det bättre i reparationstävlingen?
– I mitt hemland Makedonien har jag jobbat som elektronikreparatör i 15 år och handlödning ingick i arbetet. Jag har vana av att byta komponenter, löda på nya komponenter, använda speciella och dyra reworkmaskiner som kräver viss kunskap och erfarenhet. I handlödningstävlingen gäller det främst att löda snabbt.

Hur kom det sig att du började tävla i handlödning?
– Jag tänkte att det kommer blir roligt att sitta och löda framför folk på mässan. Själva trycket, noggrannhet och adrenalinet tillsammans med chansen att få reda på vilken nivå man ligger i handlödning.

Vilken var din första tävling i Sverige?
– Det var 2012 på SEE-mässan, bara två år efter jag har flyttat till Sverige. Jag hade ingen aning hur det gick till eller vad det innebar. Då fick jag också reda på att det finns lödcertifikat, lödkurser, standarder för acceptans, IPC-klasser och så vidare. Dessutom kunde jag inte svenska språket så mycket så vid prisutdelningen pratade jag engelska framför publiken.
– Jag har fortfarande viljan att göra framsteg och vidareutvecklas så ja, mässan 2012 var den viktigaste tidpunkten i mitt arbetsliv i Sverige.

Är det skillnad att tävla i Sverige och i Tyskland?
– Det finns skillnader främst i kvantitet och kvalitet. Det är många deltagare från olika länder i Europa eftersom Productronica och SMT är ganska stora och viktiga mässor inom elektronikbranschen. Men jag har visat att också Sverige har bra tekniker.

Vad är det svåraste momentet i tävlingen?
– Nerverna definitivt. Man måste vara avslappnad och inte tänka på priset och klockan som tickar fram. Jag försöker bara att njuta av tävlingen och ser på den som ett spel, att ha roligt.

Tränar du inför tävlingarna?
– Nej, förutom det som ingår i mitt daglig arbete som lödning och reparation tränar jag inte speciellt inför en tävling.

Tänker du vara med i fler tävlingar?
– Ett stort ja!