Nu släpps de första modulerna som följer den frimärksstora lödda modulstandarden OSM. Elektroniktidningen har träffat organisationen som ligger bakom standarden.
Det är inte effektivt att tillverka inbyggda system av moduler som måste tryckas på plats manuellt.
Tacka vet vi lödda moduler – då kan tillverkningen automatiseras och systemet tar som bonus mycket mindre plats.
Dock fanns fram till nyligen ingen standard. Men nu finns det. Aries, Avnet, F & S, Iwave, Iesy, Geniatech och Kontron har släppt datormoduler i det färska formatet – som heter Open Standard Module (OSM).
Det var SGET (Standardization Group for Embedded Technologies) som tog tag i uppdraget att definiera en standard för lödda moduler för två år sedan. Det är samma grupp som sedan tidigare står bakom formaten Smarc, Qseven och Embedded NUC.
Det allra senaste som hänt inom OSM utöver nya moduler är att OSM finputsats till version 1.1. Och att SGET släppt designguider. Det är SGET:s budskap på konferensen Embedded World, där Elektroniktidningen träffar OSM:s ordförande, Ansgar Hein.
– Designguiderna är ganska omfattande, och väldigt välskrivna faktiskt. De hjälper bland annat systemintegratörer att ta fram ett skräddarsytt baskort genom att exempelvis berätta vilka funktioner som ska implementeras och hur man gör det.
Den som använder lödda moduler kan stryka både kontakt och kontaktdon från sin komponentlista. Ansgar Hein sätter ett extra plustecken efter detta faktum i dessa komponentbristtider. För Ansgar Hein är kontaktlösheten ett evolutionärt steg.
Ansgar Hein |
– Jag kallar OSM för en andra generationens standard, säger han.
Lödda moduler har skrikit efter en standard, enligt honom. Nu kommer marknaden att kunna utvecklas. En efterfrågad egenskap som kontaktdon har svårt att leverera är robusthet. Där är lödda komponenter överlägsna.
Tillverkning med lödda komponenter är automatiserbar och därmed snabb och billig. Det märks först i teststeget. Modulerna positioneras och hålls på plats.
– En robot kan placera den på en anslutning. Sedan testas funktionen för att se om den fungerar. Sedan löder du fast den. Och allt kan ske helt automatiskt.
– Det sänker kostnaden dramatiskt, och är effektivare eftersom tillverkning går snabbare.
Kantkontakter, stiftkontakter och andra don måste anslutas manuellt under test och produktion, det vill säga pluggas in i kamp mot friktionskrafter, och kanske låsas fast.
OSM finns i fyra formar i storlekar som frimärken. De är i princip delar av varandra. Om du tittar på de kombinerade demo- och testkort som flera tillverkare släppt så har de bara en anslutningskonfiguration för det största formatet L (large). Övriga format tar upp delar av samma yta.
Lödda moduler tar mindre plats i det färdiga systemet än de övriga SGET-formaten. För det första för att de ligger platt där de monteras. För det andra för att det får plats fler anslutningar fördelade på en yta än på en rad.
En Smarc är stor som ett kreditkort. Den största OSM-modulen tar hälften så mycket plats. Trots det har den 662 ben, mot bara 314 ben på Smarc.
Vänta – ”ben”, ”pins”?
– Jo det heter ”pins” och ”pinout” och så vidare. Andra modulformat använder ”pin”, och vi brydde oss inte att ändra det. Det är ändå bara utvecklare som berörs.
Det minsta OSM-formatet, Zero, passar bra för en mikrokontroller, exempelvis STM32. Nästa format S (small) kan kanske ha en applikationsprocessor. Kontron har ett kort med en NXP IMX8M – en ganska kraftfull Cortex A-processor för inbyggda system.
Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen. Prenumerera kostnadsfritt! |
I formatet L (”large”) hittar du idag nästa generation approcessorer. Bland annat har Iwave en modul med den AI-accelererade processorn IMX93. I framtiden kommer du antagligen även att få se x86-processorer i formatet L, tror Ansgar Hein.
De OSM-moduler som finns hittills använder NXP-, Renesas-, ESP32- och Rockchip-processorer.
Alla är de Cortex A-processorer med ett undantag: Aries har dels en modul med Renesas Armprocessor RZ/G2UL, men även en med samma tillverkades Risc V-processor RZ/Five.