Det är för tidigt att räkna ut de personliga digitala assistenterna. Med nya processorer och algoritmer kan genomslaget komma ganska snart, menar Ronny Nietzsche på Arrow-TH:s.

De personliga digitala assistenterna, PDA, har hittills inte fått det genomslag tillverkarna hoppades. De har helt enkelt varit för dyra i förhållande till vad de presterar. Men ett antal nyligen presenterade processorer, konstruktionsmetoder och algoritmer har gett PDA-företagen nytt hopp.

Optimisterna uppskattar att PDA-marknaden på sikt blir avsevärt större än hemdatormarknaden. Men då måste de bli betydligt mer användbara än dagens produkter, som närmast kan jämföras med en filofax - något som kan lagra en hel del information och som man lätt bär med sig.

Nästa generation måste i princip bli en filofax med inbyggd telefon, fax och dator. Först då kommer de att få genomslag, eftersom de då börjar bli något som har tillräckligt många tillämpningar, och som därmed tillräckligt många människor kan ha nytta av.



Priset hänger på processorn


Priset för en PDA hänger intimt samman med den processor som används. En PDA ska ju utföra ganska komplicerade uppgifter, som handstilsigenkänning och kommunikation över olika medier. Utför den inte mer än en filofax bör den inte heller kosta mer, det vill säga runt 1 000 kronor.

Hittills har PDA-tillverkarna använt specialtillverkade processorer, vilket har gjort att priserna gått i höjden. Newton, Apples PDA, innehåller exempelvis en processor från ARM.

Det finns inget i sig att anföra mot processorn som sådan - den är utmärkt för ändamålet. Vad man däremot kan notera är bristen på standard och därmed kan man också sätta frågetecken kring prisreducering.

Halvledarfabrikanter som AMD, Motorola och Philips har på senare tid riktat sitt intresse mot processorer för PDA-tillämpningar. Gemensamt för dem är fokus på pris, öppna standarder och inbyggnadsgrad. Motorola, som länge utvecklat kretsar för PowerPC, presenterade nyligen MPC821, en processor utvecklad speciellt för PDA-liknande tillämpningar.

Den bygger till stor del på Motorolas tidigare 68360-familj, som i princip består av en kommunikationsprocessor med två interna Riscprocessorer. En av dessa hanterar enhetens kommunikation och den andra utför beräkningsuppgifterna. I MPC821 har man bytt ut den Riscbaserade kommunikationsprocessorn mot en PowerPC-processor.



x86 självklart val för amd


AMDs lösning påminner om Motorolas. Den enda egentliga skillnaden är basen för processorn. Att Motorola utvecklar sin produkt med en PowerPC är lika självklart som att AMD utvecklar en produkt med x86-arkitekturen som bas. AMD kretsen är benämnd Am386SC300, eller Elan.

Just basen i x86 är Elans största fördel. Det finns idag oräkneliga tillämpningar framtagna för Dos- och Windowsmiljö, och självklart hoppas AMD på synergieffekter med PC-världen.

AMD har lagt ner mycken möda på att minimera strömförbrukningen. Bland annat finns en enhet som ansluter och kopplar bort olika funktioner på kretsen beroende på vilken uppgift som utförs för stunden.

Vilken teknik som kommer att ta hem spelet är naturligtvis svårt att säga, inte minst eftersom PDA-marknaden knappast existerar idag. Kraven på lågt pris och kompatibilitet med PC ökar dock oddsen för att en öppen arkitektur ska gå segrande ur striden.

Ronny Nietzsche

Författaren är applikationsingenjör på Arrow-TH:s



Newton var först


Personliga digitala assistenter, PDA, har nu funnit i ett antal år. Först ut var Newton från Apple, och idag finns dessutom produkter från IBM, Motorola och Sony. Efter ett entusiastiskt mottagande stagnerade intresset avsevärt, då många användare såg bristerna med tekniken. Apple fortsätter dock att utveckla Newton.

Störst bland de andra aktörerna på marknaden är nog General Magic, grundat av bland andra AT&T och Apple, som har utvecklat ett operativsystem för kommunikation med assistenter kallad Magic Cap. Detta används bland annat i Sonys PDA, Magic Link.