About / Advertise 
Norska Beyonder använder två kinesiska partner för att volymproducera en egen battericell. Det är en brygglösning tills företaget har råd att etablera egen kapacitet i Norge eller EU. Elektroniktidningen frågar om för- och nackdelar med att samarbeta med partner som är kinesiska.
Beyonder har just annonserat ett samarbete med kinesiska Farasis och har dessutom avtal med ytterligare en kinesisk battericellstillverkare, ännu inte namngiven.
Beyonder har ännu ingen volymproduktion av sin battericell utanför Kina. De två kinesiska avtalen kommer att ge Beyonder en årlig kapacitet på upp till 5 GWh.
Den ena partnern har en kapacitet på mer än 2,4 GWh och är sedan ett år kvalificerad att tillverka Beyonders egenutvecklade battericell Be Powered (BePowered).
Cellrecept och produktionsteknik är ursprungligen utvecklade av Beyonder. Därefter har produktionsutrustning och produktionsprocess anpassats – och produkten kvalificerats – i samarbete med den kinesiska partnern.
Att samarbeta med redan etablerade tillverkare innebär stora fördelar, enligt Beyonder. Fabrikerna har redan fungerande utrustning på plats och personal med decennier av erfarenhet, något som Beyonder tror kraftigt minskar riskerna och kostnaderna under uppstartsfasen.
Beyonders CEO Tove Ljungquist pekar på de stora investeringar som krävs för att etablera en gigafabrik och hon noterar att andra nyetableringar underskattat komplexiteten i att skala upp en fabrik till volymproduktion.
 |
|
Tove |
– Kompetens från 20–30 års erfarenhet är avgörande och mycket värdefull eftersom tiden från installerad kapacitet till stabil drift är extremt kostsam.
För en svensk läsare låter det som en referens till Northvolt som gjort enorma kapitalinvesteringar i sin fabrik i Skellefteå men ännu inte klarat av tekniskt att få upp sina volymer till nivåer som skulle ge motsvarande inkomster.
Beyonder har alltså istället lagt sin volymproduktion i händerna på en erfaren kinesisk partner med etablerad leveranskedja.
– Vi kan fokusera på att bygga en orderbok och lära oss från marknaden och applikationerna. På så sätt bygger vi en bredare förståelse för kundernas behov och – inte minst – stärker den finansiella ställningen för att kunna etablera egen tillverkningskapacitet.
Vad är nackdelen?
– Baksidan är förstås att vi för över vår teknik till andra.
Beyonder säger sig ha skapat ”flaskhalsar” i processen för att skydda den egna tekniken.
– Även om vi skyddar tekniken är det kostnads- och kapacitetskrävande att säkerställa att den inte missbrukas av andra.
En annan baksida är sårbarheten.
– Alla avtal kan sägas upp eller missbrukas. Så länge det råder ett win-win-förhållande mellan parterna är detta fortfarande en hanterbar och balanserad risk–möjlighetsbedömning.
Vad gäller särskilt när partnern är kinesisk?
– Kina har ett befintligt överutbud – och är fortsatt villigt att öka ytterligare. Att utnyttja detta överutbud är både kostnadseffektivt och klimatsmart.
Hon kan även räkna upp nackdelar.
– Kinas geografiska avstånd från Norge och Europa gör det svårare att följa upp på nära håll.
– Vi skapar ett starkare beroende av Kina, vilket varken är bra för leveranssäkerheten av batterier eller ur ett geopolitiskt perspektiv.
Svenska battricellsuppstickaren Northvolt har kritiseras för att använda kinesiska katodmaterial. Men enligt Beyonder saknas alternativ.
– Var skulle de annars hitta de volymer de behöver?
– Batteriindustrin bör etableras i Europa – gruvdrift, råmaterialförädling, celltillverkning och produktlösningar nedströms. Detta kommer inte ske över en natt – men vi måste börja någonstans.
— Frågan vi måste ställa oss är: Vill vi att denna produktionskapacitet ska stanna i Kina eller inte? Vi måste förstå konsekvenserna av svaret. Om svaret är ”ja” har vi accepterat beroendet av Kina – och framtida arbetstillfällen i en hel industri går förlorade.
– Om svaret är ”nej” måste vi agera kraftfullare som nationer/region med rätt incitament. Marknaden kommer inte lösa detta på egen hand – och inte tillräckligt snabbt.
FOTNOT: Bilden ovan är från Beyonders innovationslina i Sandnes i Norge. FOTOGRAF: Sune Eriksen.
