About / Advertise
När röstassistenten Amelia inte förstår vad kunden säger, skickas en inspelning till personal på Interactions corp i Massachusettes. Nyhetsbyrån AP har besökt några av de människor som täcker upp för den artificiella intelligensen där den inte räcker till.
Marjorie Aguilar i Maracaibo, Venezuela sitter framför en dator och tittar på fotografier. Hon markerar vad som är bilar, trafikljus, himmel, träd och cyklister.
Hon är en av enligt AP hundratusentals arbetare som tillbringar sin arbetsdag med att sätta etiketter på bilder. De ges som träningsexempel till artificiella neuronnät, för att de sedan ska kunna lära sig känna igen objekten på egen hand.
En stor kund för etiketterade bilder är företag som utvecklar självkörande bilar.
Aria Khrisna i Tegal, Indonesien tjänar runt hundra dollar i månaden på att sätta etiketter på klädesplagg på ehandelsplatser som Ebay och Amazon.
Sensordata som klassificeras manuellt kan även vara röstinspelningar. Hotellkedjan Hyatt tar emot gästers telefonsamtal via röstroboten Amelia. Detta sparar mellan fem och tio dollar per samtal jämfört med att använda en person.
Men ibland förstår inte Amelia vad som sägs. Då sätts gästen att vänta medan en inspelning skickas till Jessica McShane och hennes 60 arbetskamrater på Interactions Corp i Franklin, Massachusetts. De transkriberar och anger en lämplig respons. Amelia försöker lära sig och kanske själv ge samma respons när den hör samma ljud i telefonen nästa gång.
Annoterade sensordata i stor volym var det som satte igång den nya AI-revolutionen kring artificiella neuronnät. Arbetet med att etikettera bilder – och även ljud – pågår fortfarande.
Amazon har förmedlat jobb av detta slag ända sedan år 2005, i tjänsten Mechanical Turk. Fler konkurrenter dyker upp.
Human-in-the-loop-teknik kallas det, och uppfattas av finansierare som en växande marknad som kommer att finnas kvar länge till. AP pratar med en forskare som uppskattar att neuronnäten kommer att behöva fräscha etiketterade sensordata i minst tio år till.
Många av arbetarna är fattiga. Arbetsplatserna finns bland annat i Indonesien, Afrika, Sydostasien och Indien.
Lönen kan vara relativt god, enligt AP. Marjorie Aguilar tjänar 50 cent i timmen.
– Det låter inte som så mycket pengar, men för mig är det ganska okej, säger hon till AP.
Läs hela reportaget här (länk).
