Stroke är en av våra vanligaste folksjukdomar och orsakas av en blodpropp eller en blödning i hjärnan. En fjärdedel av alla männi-skor kommer att drabbas under sin livstid. Risken att få en andra stroke är som störst månaderna efter den första, eller månaderna efter en TIA (en ministroke som går över spontant). 

OM MAN KOMMER IN till ett sjukhus i tid finns det goda chanser att bli helt återställd tack vara nya behandlingar. Så för läkarna är det frustrerande att många kommer in alldeles för sent, särskilt för personer som redan haft en stroke, en TIA eller har hjärtflimmer.

Några vanliga symptom är sluddrigt tal, en förlamning i halva ansiktet eller att ena armen inte vill lyda. Det senare händer för runt 90 procent av de som drabbas.

För lite mer än tio år sedan slog aktivitetsarmbanden igenom och då föddes också idén hos Johan Wassélius, som är läkare och specialist på området, att de skulle kunna användas för att upptäcka de förändringar av rörelsemönst-ren som uppstår när en arm plötsligt blir svag eller förlamad.

HAN GRUNDADE Uman Sense år 2014 tillsammans med sin fru Cecilia Wassélius Belfrage. De första åren handlade mest om att söka forsknings- och innovationsmedel för att testa konceptet.

Grundarna av Uman Sense; Petter Ericson,Cecilia Wassélius Belfrage och Johan Wassélius.

När Petter Ericson kom in som teknikchef 2017 började utvecklingen på allvar. Cecilia och Johan hade ursprungli-gen tittat på armband utvecklade för andra neurologiska tillstånd, bland annat epilepsi, för att se om sensortekniken var tillräckligt stabil och strömsnål. En annan väg hade varit att använda kameror eller mikrofoner för att upptäcka sluddrigt tal eller ansiktsförlamning. 

– Vi ville inte skapa ett system som filmar användaren eller lyssnar på dem. Det är för integritetskänsligt och dessutom mer störande, säger Cecilia Wassélius Belfrage.

Resultatet blev egenutvecklade armband med accelerometrar som bärs på bägge handlederna. Mer information än vad accelerometern ger behövs inte, så det finns ingen tröghetsnavigator (IMU) med gyron i armbanden och det görs ingen detaljerad kartläggning av rörelsemönster. Accelerometern är strömsnål, billig och framför allt begränsad i vilken information den kan avslöja.

MASKININLÄRNINGSMODELLEN bakom systemet har tränats på stora mängder data från både friska personer och perso-ner med ensidigt rörelsebortfall. Den känner inte igen specifika aktiviteter – bara förändringen i energi och sym-metri mellan armarna.

– Vi kan inte se vad du har gjort. Modellen betraktar -aggregerade mönster över tid, inte specifika rörelser, säger -Petter Ericson.

Valet att undvika gyro och annan avancerad sensorteknik var också nödvändigt för batteritiden. Armbandet samplar bara med några tiotals hertz och skickar sedan rådata till -telefonen för bearbetning vilket gör att batteriet räcker tre till sex månader. Dessutom dras samplingsfrekvensen ned när inget händer för att spara på batteriet.

Att användaren inte ska behöva ladda armbanden var ett grundkrav.

– Vår målgrupp av patienter är ofta äldre. Man glömmer, man gör fel, man tar av armbandet och lägger det nå-gonstans. Produkten måste fungera utan att skapa ytterligare börda, säger Cecilia Wassélius Belfrage.

Systemet är passivt – användaren behöver inte göra någonting för att ett larm ska kunna gå iväg. Det är avgö-rande vid stroke, eftersom många förlorar förmågan att tala eller bedöma sin situation.

Vid vilken nivå av passivitet som systemet ska trigga ett larm handlar om en balans mellan känslighet och falsklarm. Man vill inte ha larm när man sover samtidigt som ett larm ger en sorts trygghetscheck på att -systemet fungerar.

– Det viktigaste är att patienter inte blir liggande hemma i -timmar eller dagar. Anhöriga oroar sig mycket för det, säger Johan Wassélius.

FÖR DEN SOM UNDRAR fungerar systemet även på natten när du sover. Även då rör vi oss och det går att upptäcka för-ändringar även om det tar längre tid.

För att kunna skilja mellan normala variationer i armarnas rörelser och det man kan se vid stroke behöver sy-stemet mellan 20 och 60 minuter av rörelsedata.

I dag används systemet i en studie vid åtta svenska sjukhus: Karolinska Huddinge, Karolinska Solna, Södersjuk-huset, Sahlgrenska, Uppsala, Helsingborg, Malmö och Hässleholm. Linköping och Lund står på tur.

Studien riktar sig till patienter som nyligen haft stroke eller TIA, eller har förmaksflimmer och därför har en förhöjd risk för stroke. Medianåldern ligger strax över 70 år. Patienterna får med sig armband och app hem vid utskrivning och använder systemet tre månader, ibland längre.

Uman Sense har tagit in kapital i flera omgångar, senast 12 miljoner i augusti förra året, men håller nu på att resa ytterligare medel för att kunna gå från pilotstudier till större marknadsintroduktion, både i Europa och internat-ionellt.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen. Prenumerera kostnadsfritt!

TILLVERKNINGEN SKER i Sverige, vilket gör kvalitetssäkring och iteration snabbare. Samtidigt är vägen till lansering olika i varje land, eftersom ersättningsmodellerna för medicinteknik skiljer sig åt. I Europa krävs ofta dokumenterade effektstudier för att systemen ska upphandlas inom vården – vilket just den pågående svenska studien ska bidra till.

På längre sikt krävs partnerskap, särskilt utanför Norden.

– Vi tror inte att vi ska sälja den här produkten själva i USA. Vi behöver partners som redan har kanalerna och relationerna, säger Cecilia Wassélius Belfrage.