About / Advertise
Nu ska världens enda grottdrönare få bättre radioräckvidd. Och bli självflygande.
Inkonovas quadrokopter har just varit och utforskat grottor och gruvor i Chile, Peru och Mali. Företagets grundare Ahmed Alnomany och Paul Mallol fanns på plats för att leverera drönare och utbilda operatörer.
Deras första industriella produkt Tilt Ranger är en mekanisk fjärrstyrd fladdermus som laserscannar grottor.
I Mali gick drönaren in i en gruva och skapade en 3D-karta.
– Då vet man efteråt hur den ser ut. Man kan planera att till exempel ta bort stenar som blockerar, berättar Ahmed Alnomany.
I Chile såldes Tilt Ranger till en grottutforskare. I Peru blev det bara en demonstration, men en drönare såld, liksom i Peru.
DE VILL MINSKA MÄNSKLIGT LIDANDE |
|
– Det är han som är vår mastermind inom drönarbygge, berättar Ahmed Alnomany (till höger), som också han har en bakgrund inom mekanik, flyg och robotik. Ahmed Alnomanys karriär innehåller roller som teknikchef och han har gjort nedslag i 7–8 länder. Till slut valde han Sverige. För att vi är ett etiskt föredöme. – När jag bestämde mig för att etablera en bas kollade jag upp alla länder, och parametrar som öppenhet, fredsindex och militära utgifter. Även innovation. – Island kom etta, men det var lite för litet. Jag tror Sverige kom tvåa eller trea. Samma moraliska ställningstagande ligger bakom det faktum att Inkonova har ”att minska mänskligt lidande” som vägledande princip för sin strategi, för sina uppdrag och i hur de mäter sin framgång. Det är också orsaken till att Inkonovas drönare även har en helt grottfri tillämpning – de flyger uppdrag för Läkare utan gränser i Nya Guinea. De sköter nödleveranser i ogenomtränglig skog på små öar där exempelvis inte en helikopter inte kan landa. – Vi har som stark princip att se till att alla våra produkter fyller humanitära syften, att de kan rädda liv. |
Paul Mallol (till vänster i bild) är Inkonovas teknikchef och en av grundarna. Han har examen från KTH inom flyg och mekanik, och han konsultar inom det området vid sidan av Inkonova.Inkonovas första produkt kom 2015 och blev uppmärksammad. Genom att vinkla motorerna och rotorerna fick den upp dragkraften utan att öka luftmotståndet, medan raditionella quadrokoptrar vinklar hela kroppen.
Det var en racing-drönare.
– Men vi bestämde oss för att göra något mer meningsfullt med mer fokus på innovation än massproduktion – sådant kan kineserna sköta bättre.
Drönare är en ny spännande teknik. Mycket inom området görs bara för att det är möjligt eller för att det är coolt.
Men att drönare kan bära kamera och sensorer är något historiskt nytt som öppnar för meningsfulla tillämpningar.
– Vi ger sensorer vingar och utforskar vad som går att göra.
Deras research landade dem under jord.
– Vi upptäckte att det fanns problem som kostade miljoner att lösa med dagens lösningar, hos bland annat LKAB.
Affärerna går bra även om det är långt till svarta siffror.
– Sydamerika kommer att blir en stor marknad – dit kommer vi att åka igen. Kanske även Brasilien.
Gruvor är bara början.
– Det finns många industriella tillämpningar. Mycket som är oåtkomligt eller har begränsad åtkomst, i stängda, mörka, farliga utrymmen.
Kraftverksdammar, tunnlar, kärnreaktorer som måste inspekteras innan de stängs, kollapsade hus, övergivna kammare, installationer i oljeriggar i små volymer, insidan av oljetankers – de inspekteras efter sprickor.
Företaget sysselsätter fem personer om man räknar deltidsarbetande. Till dessa kommer konsulter.
Finansiering kom ursprungligen från egna besparingar och ett banklån. Senare har en privat affärsängel trätt in, och Vinnova.
Kanadensiska Clickmox är viktig partner. Det är delägare och har kontakter i gruvindustrin. Och så bygger Clickmox Inkonovas laserscanner.
– De har en av de mest mångsidiga scannrarna för användning under jord, den är dammtålig med mera. Och lätt nog att användas på en drönare.
Inkonova tycks sakna direkta konkurrenter.
– Vi känner inte till något annat företag som bygger drönare skräddarsydda för underjordiska gruvor.
En laserscanner på en pinne är snarare vad Inkonova konkurrerar med. Andra sätter fast en vagn i en rep och rullar in. En del experimenterar med promenerande robotar. Eller rullande fjärrstyrda robotbilar.
Ibland får människor det riskfyllda uppdraget.
Kartograf som flyger och rullar |
| Tilt Ranger har inte bara rotorer. Den har stora hjul som inte bara låter den rulla utan också blåsa sig fast mot en lutande vägg och klättra. Och så bildar hjulen en skyddande bur kring drönaren och dess rotorer.
Tilt Ranger är en tuff konstruktion som klarar att flyga med en del av kroppen doppad i vatten. Kommunikationen med drönaren är trådlös. Den enda gången det hänger en tråd till den är om det finns risk för att den inte kommer tillbaka för egen maskin. Regulatorer, styrkretsar, processorer och andra komponenter är huvudsakligen standardkomponenter. En del är skräddarsydda. Exempelvis har motorerna ändrade parametrar – konfidentiellt hur. – Det är för att optimera beteendet i gruvorna, berättar Ahmed Alnomany. Laserscannern är Velodynes stora och otympliga hockeypuck, känd från självkörande bilar. – Velodyne och de andra ser bilar som sin huvudmarknad. Vikt och storlek är mindre viktig. Om du tittar på de scanners som finns nu är det enkelt att se att det finns mycket utrymme för att optimera storlek och vikt. Huvudutmaningen är positionering – att veta var den är, vilket den måste för att kunna navigera. I fria luften är det en enkel uppgift via GPS och kamera. – Men vi har inte GPS, och det är mörkt. En lampa på drönaren är ingen lösning. Det är svårt för en människa att tolka vad den ser i den belysningen ur det perspektivet, med de skuggor som skapas och med väggarnas struktur. Även automatisk kartläggningsteknik, så kallad Simultaneous location and mapping (SLAM), blir förvirrad. En annan utmaning är flygmanövrering. – Det är inte lätt att hitta expertis på det, särskilt inte i Sverige. Och så är det problemet med att skicka radio genom berg. Dessutom med nog hög bandbredd för att dynamiskt kunna uppdatera laserscannerns 3D-karta hos operatören. Idag använder företaget standardradioteknik. – Vi söker efter teknik som tillåter hög bandbredd och tar sig igenom sten och går lång väg. Och teknik som låter oss kommunicera i fler våglängder. Algoritmerna som används är dels öppen källkod, dels sluten kod. Systemarkitekturen är konfidentiell. Ett av de tekniska målen för Inkonova är att göra den ”batonomus” – autonom som en fladdermus. Det skulle öka marknaden dramatiskt Idag radiostyrs den. Operatören orienterar sig efter en videobild. Kontrollerna fungerar som i vilken Teknikmagasinet-quadrokopter som helst. Hellre skulle operatören kunna kommendera ”kartlägg!” och vänta tills drönaren kommer tillbaka och avlämnar rapport. Det är något som Inkonova jobbar på med Boliden – en fullt autonom drönare, övervakad från ett kontrollrum, som kommer tillbaka utan hjälp efter avslutat uppdrag. Bolidenversionen ligger längre in i framtiden. Nästa generation Inkonovadrönare kommer fortfarande att ha pilot. Men piloten ska inte behöva vara professionell med körkort från Inkonova. Drönaren ska bli mer användarvänlig, exempelvis kunna hålla farten, undvika kollision och sväva över en punkt. – Det ska bli lite mer som att köra ett datorspel. När kommer en nästa generation i bruk? – Jag tror vi får se en första kommersiell tillämpning mot slutet av året. Det finns tre mål. Det första är att kunna hålla position utan att krascha. Det andra är att på egen hand kunna följa enkla direktiv som att ”gå 100 meter åt det hållet”. Det tredje målet är bättre visualisering – att få ett 3D-punktmoln levererat till en dator så att operatören kan ge guidning utifrån det. Den funktionen kan finnas nästa år. Inkonova arbetar med 3–4 prototyplinjer samtidigt, för att utvärdera olika tekniklösningar parallellt. |
