About / Advertise
På persondatorer må vi vara rätt dåliga i Sverige men inom digital-TV och bildhandling finns det ett svenskt företag i världstoppen, Digital Vision.
- Vi har gjort världens bästa MPEG-2-kodare, säger Digital Visions VD Peter Weiss helt utan svensk blygsamhet.
Tillsammans med den dåvarande Telia Research-kollegan och numera Digital Visions tekniske chef Björn Christensson startade han företaget 1988. Till en början tillverkade man bildförbättringsutrustning för TV- och filmstudior.
Den kunskap om bildanalys som man då skaffade sig har visat sig nyttig när man tagit fram en MPEG-2-kodare. Det här är ingen kodare i kisel eller ens i programvara på några få kretsar, utan Digital Vision har konstruerat ett helt system för kodaren. Det är avsett för realtidskodning i studiomiljö. För proffs alltså.
Målet har varit att konstruera en kodare som ger maximal bildkvalitet för en given bandbredd. Om till exempel en videoskiva rymmer 3-6 gigabyte och en film är 100 minuter, då måste den komprimerade bitströmmen vara 3,5 Mbit/s i genomsnitt.
Trafikregler
- MPEG-standarden säger bara syntaxmässigt vad som ska förekomma i koden, men ingenting om hur man ska koda bilderna, förklarar Peter Weiss.
- MPEG är som trafikregler man ska följa. Sedan kan man välja om man vill köra en liten Folka eller en Ferrari.
Kruxet är alltså att komma på en bra algoritm och att därefter realisera den i hårdvara och programvara. Om man sedan som Digital Vision vänder sig till filmbolag som vill MPEG-koda hela sina filmbibliotek, då är det också bra om det går fort, det vill säga att man kan koda i realtid. Vad sedan själva burken kostar är rätt ointressant.
Idag har Digital Vision kunder världen över, inte minst i USA och i april ska man lansera sin MPEG-2-kodare kallad Bitpack på en film- och TV-mässa i Las Vegas. I väntan på det skickar MTV, Universal, Microsoft med flera sina filmer till Stockholm för att testa hur bra de kan MPEG-koda dem.
Nyckeln till framgången ligger delvis i kunnandet om bildförbättring. Innan videosignalen i digital form skickas till själva kodaren förbättras den så att man blir av med brus och dylikt. Brus är ju högfrekvent och tar därför mycket plats när det kodas.
Grovarbetande FPGA-kretsar
En annan fördel med Digital Visions lösning, som har flera kort placerade i ett rack, är att den inte är baserad på någon enskild krets och därmed är låst till dess programmeringsmöjligheter. Istället är det FPGA-kretsar från Altera som utför själva grovarbetet som till exempel filtrering. FPGA-kretsarna är lätta att programmera och kan anpassas helt till algoritmerna.
Ett antal signalprocessorer från Texas Instruments håller ordning på vad som händer på kortet. Den övergripande processorn används bara för beslut på mycket hög nivå och sitter inte i signalvägen och belastar därför inte signalflödet.
Ytterligare ett skäl till varför Peter Weiss tror på sin kodare är användargränssnittet. Utrustningen ser för användaren ut som traditionell studioutrustning för redigering.
Mikael Zackrisson
