About / Advertise
Ofta tror man att elektronikutveckling bara handlar om att göra produkterna snabbare och ge dem fler funktioner. Därför är det kul att se nya lösningar på tekniska problem.
Att dessutom lösningarna är tekniskt eleganta gör inte saken sämre. Personligen finner jag en rent konstnärlig skönhet i teknik som på ett enkelt och finurligt sätt löser komplicerade problem. VLIW är helt enkelt en snygg teknik!
Nu är ju inte de VLIW-processorer som kommer att dyka upp nästa år så renodlade som den teoretiska VLIW-tekniken. Men så är det ju alltid. När risc-tekniken presenterades tyckte man att det var en enkel och snygg lösning. Men med tiden har risc-tekniken blandats upp med annat. Gränsen mellan risc och cisc är idag klart luddig.
VLIW har funnits i teorin i flera årtionden. "Horisontell mikrokod" var en teknik som på en låg nivå var mycket lik VLIW. Varje instruktion innehöll flera oregelbundna, speciella operationer som utfördes parallellt av olika logiska block i processorn. Några små amerikanska företag försökte lansera tekniken, men blev omkörda av cisc- och riscutvecklingen. En hel del banbrytande forskning på VLIW-kompilatorer gjordes dock.
I början av 1990-talet introducerade Intel i860, en riscprocessor som kunde operera antingen skalärt eller i VLIW-läge. Men kompilatorerna var för dåliga och försvann snabbt. Innan dess hade Philips redan tagit fram Life, en föregångare till Trimedia. Den kom dock aldrig i produktion.
Metoden att kompilera kod för variabel bussbredd är inte heller ny. I gruppen Open Software Foundation arbetade bland andra IBM, HP och Sun på att ta fram en sorts halvkompilerad kod som sedan skulle slutkompileras för måldatorn.
Också kopplingen mellan kompilator och processor är gammal, även om den i VLIW betonas mer än tidigare. Redan steget från cisc till risc innebar en närmare knytning av kompilatorn till processorn.
Men med multimediadatorernas intåg i folks vardagsrum verkar det som VLIWs parallella behandling av stora mängder data har fått nytt liv. Kanske är det rätt tid för VLIW nu. Det borde vara enklare och framför allt billigare att utveckla kompilatorerna än att revolutionera kiselproduktionen. Tillverkarna är nere och nosar på 0,25 μm och frågan är hur långt ner man kan gå. Fabrikerna som byggs idag är redan otroligt dyra, och inte lär de bli billigare.
Mikael Zackrisson
