Strömförsörjningen är sällan den detalj en konstruktionsprojekt börjar med. Snarare ses det som något nödvändigt ont som i vissa fall måste pressas in på slutet. Då är kraven vad gäller såväl fysisk storlek som elektriska prestanda ofta redan satta, och kan inte ändras. Det är nog ett skäl till det synnerligen breda utbudet av DC-DC-produkter. I marknadsnyckeln finns flera tusen varianter på DC-DC-omvandlare för montering på kretskort.
Moduler och monolitiska kretsar finns i varsin tabell, de sistnämnda på nästa uppslag. Moduler är oftast enklare att använda, i synnerhet för högre effektklasser. Här finns versioner som klarar upp till 600 W.
Den som trots utbudet inte hittar en modul som passar, eller den som tror sig kunna bygga en billigare lösning, använder lämpligen någon DC-DC-krets. Här speglar tabellens storlek inte riktigt utbudet. Exempelvis har såväl Linear Technology som Maxim flera hundra varianter av DC-DC-kretsar.
Teknikutvecklingen har medfört att verkningsgraden ökat. De flesta ligger kring 85 procent, det gäller både moduler och kretsar. Den ökade verkningsgraden gör att komponenterna utvecklar mindre värme, vilket minskar behovet av annan kylning än fri luft. Fläkt behövs endast för höga effekter, över 100 W.
Samtidigt har tillförlitligheten ökat - idag är det inte ovanligt att tillverkarna anger 2 miljoner timmar - mer än 120 år - som medeltid mellan fel (MTBF). Det torde räcka för de flesta tillämpningar.
Adam Edström