Låter det här för bra för att vara sant? I varje fall har företaget haft svårt att frälsa de potentiella kunderna. Nu har man dock tagit fram en demokrets som tillåter att man experimenterar med tekniken. En första kund har också tillkännagivits. Det är amerikanska minnestillverkaren Alliance Semiconductor.
- Men vi har fler på gång, säger Jim Slager.
Jazio lovar att överföra snabba signaler med bättre brusmarginal än differentiella alternativ trots att det bara använder en ledare per signal.
Tekniken liknar pseudodifferentiell signallering men baseras på att man detekterar om det sker en övergång eller inte från det tidigare tillståndet istället för att som traditionellt avgöra om signalen är hög eller låg i förhållande till en referens.
En typisk implementation består av upp till 18 signalledningar och två extra ledningar för de komplementära referenssignalerna. Det är knappt hälften så många ledningar som för en differentiellt uppbyggd buss och en ledare mindre än för en pseudodifferentiell lösning.
Företagets testkrets är tillverkad i en 0,18 µm-process, kapslad i en vanlig TQFP och förmår skicka data med upp till 2 Gbit/s/ben.
- Själva mottagaren för varje ledning är inte större än att den upptar 22x55 µm vilket är 22 procent av ytan under en anslutningsplatta på 70x80 µm.
Det finns också ett demokort i glasfiberlaminat (FR4) där data skickas mellan två testkretsar med ett avstånd på 9 tum, lite drygt 22 cm.
- När data skickas med 2 Gbit/s/ledare är felsannolikheten bättre än 10 upphöjt till 16, säger Jim Slager.
Effektförbrukningen ligger på cirka 20 mW per bit och gångtidsskillnaden (skew) för de 16 ledare som testkretsen har ligger på 150 ps.
- Prestanda följer med tillverkningsprocessen. I en 0,13 µm-process ökar datahastigheten till 4 Gbit/s/ledning och 10 Gbit/s/ledning är fullt möjligt om några år.
Per Henricsson