Radiofrekvens-memsswitchar spås bli en av de första tillämpningarna som får stor spridning, även om marknaden fortfarande är i sin linda. Ett antal företag säger sig redan i år kunna erbjuda sådana komponenter där en rörlig mekanisk del sluter eller bryter en rf-signal.
Liksom för många andra framväxande tekniker är det mobiltelefoni, inte minst 3G, som är en av de stora drivkrafterna. Memsswitcharna kan exempelvis switcha mellan olika frekvensband i antennen eller switcha mellan sändar- och mottagarfunktioner.
Visst finns mycket att vinna på att kommersialisera tekniken. Memsteknikens fördelar över dagens diod- eller transistorswitchar är många:
* Effektförbrukningen är mycket låg. I bästa fall drar de ström endast vid omslag
* Signalförlusterna är lägre
* Isoleringen är bättre
* Tillverkningen är billig
Andra fördelar är hög bandbredd och god linjäritet. Tekniken har emellertid nackdelar också. En är att memsswitcharna är långsammare än de elektriska föregångarna. Men kapsling och tillgänglighet är de två faktorer som kan avgöra huruvida tekniken får sitt genomslag.
Memsswitcharnas rörliga delar är känsliga för fukt och föroreningar och kan behöva vakuum eller åtminstone hermetiskt slutna kapslar. Det blir dyrt. Ett billigare alternativ är att använda så kallad wafer level packaging, där man bygger upp en kapsel direkt på halvledarskivan när memsswitchen tillverkas. Även här finns svårigheter på grund av de höga temperaturer som krävs och de gaser som de ingående materialen kan avge.
Från prototyp till volym
När det gäller tillgänglighet återstår det för tillverkarna att visa att de kan producera memsswitchar i stora volymer. Det är en sak att visa upp en fungerande prototyp en annan att massproducera switchar till ett rimligt pris. Nåväl. Det finns ett antal undergrupper bland rf-memsswitcharna. Vanligast är de elektrostatiska, andra exempel är termiska, magnetiska och piezoelektriska.
De svenska forskningsinstituten Acreo och Imego driver var sitt intressant projekt, där Acreo tar fram elektrostatiska varianter medan Imego valt att utveckla termiska. Projekten har ett antal gemensamma nämnare. De har pågått i ungefär tre år, de ska precis börja utvärdera prototyper, och resultatet av utvärderingen kan avgöra huruvida tekniken ska vidareutvecklas eller inte.
Charlotta von Schultz