About / Advertise
Kan det bli lika lätt att koppla ihop två optiska fibrer som att koppla ihop två elektriska kablar? Kanske inte, men det går att komma en bra bit på vägen. Det menar Gigacom, ett företag i Göteborg som lyckats få in robust fiberkommunikation i vanliga D-subkontakter.– Det är idiotenkelt. Det är precis det som är skönheten med vår innovation. Men det vi visar på filmen går inte att göra med dagens standarddon för fiberoptik, säger Claes Jacobsson.
Han är teknisk chef på Gigacom och den som ligger bakom Ebosa som innovationen heter. Ebosa står för Expanded Beam Optical Sub Assembly, och kan faktiskt innebära en revolution inom kontaktering av optiska fibrer. En eller flera Ebosa kan monteras i alla tillräckligt stora standardkontaktdon och den kan sättas direkt på fiber i fält. Jämfört med dagens lösningar ger den en dämpning som bara är tjugondelen så stor. Själva donen blir tiondelen så stora som dagens, och kostar mycket mindre än de 4 000 – 5 000 kronor paret som dagens don betingar. Plus att en Ebosa tål smuts och mekanisk misspassning betydligt bättre.
– Vi hade med den här filmen till Electronicamässan och visade upp den för några jättar i kontaktdonsbranschen. Intresset var väldigt stort. Och vi fick kontakt med Nasa som ska testa en specialgjord, strålningshärdig variant vi gjort åt dem, berättar Gigacoms vd Staffan Hemmingsson.
Gedigen optobakgrund
De båda har gedigen bakgrund inom fiberoptik och kontaktdon. Staffan sålde bland annat ST-don åt Molex på 1990-talet, och Claes jobbade på Ericsson Microwave med att kvalificera leverantörer och produkter inom fiberoptik. År 1999 startades Gigacom, till en början som ett rent agenturföretag. Efterhand har några egenutvecklade produkter kommit in i sortimentet. Omsättningen har vuxit till omkring 50 miljoner kronor och ett tiotal anställda trängs i lokalerna på Norra Älvstranden i Göteborg. Därtill finns säljkontor i Stockholm och Skåne samt delägda dotterbolag i Norge och Storbritannien.
Ebosakontakten är dock företagets största satsning någonsin. En Ebosa är egentligen två kontakter med en kort fiberstubbe emellan. Den sidan som förbinder donet med fibern är en vanlig LC-kontakt. Den andra, mer nytänkande, består av en sfärisk lins som sprider ljusstrålen från fiberns mikrometerdiameter till 0,5 mm diameter. Det är detta som kallas Expanded Beam, en teknik som funnits i decennier.
– Men titta här vad klumpiga donen är med dagens standard, säger Claes Jacobsson och tar fram en stor svart gummiklump, någon decimeter lång och något hekto tung, för att illustrera konkurrensen.
Hemligheten i byggsättet
Vad Gigacom gjort är att med hjälp av smart mekanik, aktiv linjering och lasersvetsning minskat storleken, ökat noggrannheten och därmed fått ned dämpningen i kontakten till omkring 0,4 dB, vilket ska jämföras med standard som ligger mellan 1,5 och 2,5 dB.
En stor del av hemligheten sitter i byggsättet. Vid produktionen linjeras de ingående delarna i varje kontakt i alla sex dimensioner – tre för vardera position och rotation – samtidigt som ljussignalen genom fibern mäts. När mätningen visar optimal transmission fixeras hylsan med lasersvetsning. På så vis blir varje kontakt termiskt och mekaniskt låst.
– Något liknande linjeringssystem finns inte i kontaktdonsvärlden. Vi kan komma ner i en noggrannhet på 0,1 µm i alla plan, säger Claes Jacobsson.
Han påpekar att konkurrenterna, som i stället för att aktivt mäta ljusstrålen under produktionen använder datorstyrda borrmaskiner för att få upp noggrannheten, linjerar genom att pressa donens ytor mot varandra med kraft. Vilket kräver att ytorna är helt rena.
– Våra don är i princip lika smuts- och skaktåliga som elektriska don, säger Claes Jacobsson.
Skyndar långsamt mot volym
Att ha produkt som är överlägsen vad som idag finns på marknaden är förstås ingen garanti för framgång. Och visserligen säger både Claes och Staffan att optiska don egentligen inte utvecklats särskilt mycket sedan 1990-talet, men samtidigt är de väl medvetna om att vägen till de stora volymerna är lång. Att Gigacom siktar dit är uppenbart, men man tänker skynda långsamt.
- Vi börjar högst upp, med små och medelstora volymer. Första steget är den ruggade marknaden, tillämpningar inom militär, flyg och tung industri. Där behövs inte mer än några tusen. Det klarar vi lätt idag, men vi behöver lära oss en hel del innan vi går upp i högvolym, säger Staffan Hemmingsson.
I nästa steg är datakommunikation och bakplan uppenbara områden där tekniken skulle komma till sin rätt om kostnaderna pressades ned. Och konsumenttillämpningar är ingen omöjlighet heller.
– Optisk överföring av video, som HDMI, kräver plastfiber idag, det ger en stor begränsning då kontakterna, av typen ”butt joint” har stora krav på renhet. Med expanded beam behövs ingen rengöringsutrustning och nästan ingen specialkunskap, säger Claes Jacobsson och lyfter menande upp Ebosan.
Ebosan hade troligen aldrig sett dagens ljus utan stöd från Vinnova och samarbete med Chalmers och forskningsinstitutet SP. Vinnova bidrog först med 0,5 miljoner kronor för en förstudie och sedan med 2,2 miljoner för genomförandet.
– Stödet från Vinnova var helt avgörande, utan det hade vi inte vågat ta steget. Och att vi över huvud taget sökte stöd från Vinnova berodde mycket på SP, de hjälpte oss igång och anställde en exjobbare till förstudien, berättar Staffan.
Massproduktion kräver ny lokal
Exjobbaren är numera anställd av Gigacom – det är han som står för större delen av produktionen som idag görs tämligen manuellt. Den kombinerade labb- och produktionslokalen utgörs av ett litet fönsterlöst rum där en YAG-laser och dess kylare trängs med positionersingsutrustning och avancerad mätutrustning. Men en utvidgning är på gång, för nästa steg när priserna ska pressas och produktionen automatiseras.
- Vi behöver en laser till, den kostar ett par miljoner. Positioneringssystemet är också rätt dyrt, det kostar kanske en halv miljon. Men vi har pengarna och vi vet vad vi vill åstadkomma, fast vi måste ta stegen i rätt ordning, säger Staffan.
– När vi fick bidrag från Vinnova blev vi lite förvånade att det inte fanns några krav på produktion i Sverige. Nu vill vi ha svensk produktion ändå, för att behålla maximal kontroll, men det kändes lite konstigt att man kan få stöd av skattemedel till något som kan produceras i Asien, kommenterar Staffan.
För de riktigt stora volymerna kan licenstillverkning mycket väl bli aktuellt. Inte minst eftersom man då vänder sig till kunder som kräver fler än en leverantör.
– Någon hyfsad stor japansk tillverkare som är bra på att gjuta plast och som gör schyssta don. Det skulle vara det bästa, filosoferar Claes Jacobsson.
Egen lins ger högre prestanda
Den tekniska utvecklingen av Ebosan har bara börjat. Att man valde D-sub som första standardiserade kontaktdon var mest för att det är en mycket välkänd standard med rader av tillämpningar. Men donets formfaktor spelar väldigt liten roll så länge hylsan – ferrulen – som är 4 mm i diameter ryms. Det militära donet 38999 står näst på tur, en standard som finns i flera storlekar.
- Vi har gjort 38999 i det som kallas ”size 12”, men snart ska vi ner till ”size 16”. Då måste storleken ner till 1,6 mm. Det finns ingen som fixar det idag, säger Claes Jacobsson.
Då krävs egenutvecklad optik, vilket gör att Gigacom lämnar branschstandarden på 4 mm med sfärisk lins. Den nya linsen, som inte är sfärisk, finns än så länge bara på ritbordet, men enligt Claes är det bara mindre problem kvar att lösa. Och trots att den nya linsen är betydligt mindre blir faktiskt det parallella strålknippet större.
– Med egen optik kan vi optimera för prestanda. Byggsättet är löst, och det ger oss frihet att ändra inom den ramen. Utvecklingen nu handlar bara om ekonomi – tekniskt sett ser vi stjärnklart hur framtiden ser ut, säger Claes.
Agenturföretag som utvecklar egna produkter hamnar ibland i en kinkig situation där de egna produkterna konkurrerar med huvudmännen. Någon sådan risk ser inte Claes och Staffan.
– Tvärtom, de kompletterar varandra väldigt bra. Vi har hittills haft en väldigt liten andel egna produkter, men nu kan paradigmskiftet komma. Ju mer man växer, desto mindre vill man vara i händerna på andra, säger Staffan Hemmingsson.
