Efter drygt tio års konsekvent miljöarbete finns inte längre några farliga kemikalier i mobiltelefoner. Åtminstone inte i Sony Ericssons. Och tack vare bättre laddare har strömförbrukningen minskats så att tre års användning av en mobil inte medför mer CO2-utsläpp än tio mils bilkörning.

– Kemikaliemässigt är våra mobiler i princip ofarliga numera. Enda undantaget är att vi använder en slutstegskomponent i galliumarsenid, där har vi inte hittat någon ersättare, säger Mats Pellbäck Scharp, miljöansvarig på Sony Ericsson.

– Och vi har förbättrat våra laddare så att de inte drar mer än 0,1 W i viloläge, en siffra som ska ner ytterligare, först till 0,06 och sedan till 0,03 W. För tio år sedan drog en vanlig laddare 2 W, berättar han.

0,08 procent av miljöpåverkan
Det innebär att om en mobil lever i tre år, och om laddaren sitter i väggen 40 procent av den tiden och varje mobil laddas ur 40 procent om dagen så motsvarar mobilens energiåtgång därmed ungefär 23 kg CO2.

– Det är 0,08 procent av din personliga miljöpåverkan.

Med så strömsnåla laddare är det ingen större vits att dra ut dem ur eluttaget då de inte används. Behöver man tända lampan för att hitta laddaren så är hela vinsten utraderad.

Men Mats Pellbäck Scharp säger att han är orolig för att utvecklingen ska gå åt fel håll nästa år då universalladdarna – Universal Charger – når marknaden. Då ska alla nya mobiler kunna använda samma laddare, och all laddning ska göras via USB-porten.

– Vi kommer inte att backa. Våra Universal Chargerladdare som kommer nästa år blir minst lika strömsnåla som dagens. Men troligen kommer det att dyka upp mängder med billiga universalladdare som inte är lika strömsnåla, så jag är inte övertygad om att totaleffekten av Universal Charger blir lägre energiåtgång, säger han.

Svenska mil(jö)stolpar för mobiltelefoner 1995    Ericsson genomför första livscykel­analysen på mobiltelefoner 1996    Projekt Returtelefoni, första industri­initiativet för återvinning av mobiler. 1997    Ericsson låter en exjobbare på Miljöinstitutet i Lund göra en hållbarhetsanalys av mobiler som visar var förbättringspotentialen finns. Resulterar i att Ericsson slutar med nickel-kadmiumbatterier. 1998    Ericsson börjar ta fram miljöstyrande utvecklingsmetoder för kretskort och börjar ställa miljökrav på sina underleverantörer. Ericsson publicerar sina första miljödeklarationer på webben. 1998    Ericssons laddare drar mellan 2 och 8 W i viloläge. 1999    De sista tiotusen 888:orna produceras bly- och bromfritt. 2001    Sony Ericsson bildas. 2002    Bromerade flamskyddsmedel bort ur Sony Ericssons produktion. 2006    RoHS-direktivet. Bly, kadmium, kvicksilver, sexvärt krom och flamskyddsmedeln PBB och PBDE förbjuds inom EU. Sony Ericsson genomför direktivet globalt. 2007    PVC tas bort från Sony Ericssons ­produkter. 2007    Weee-direktivet. Producenterna får ansvar för återvinningen av uttjänta ­produkter. 2008    Sony Ericsson lanserar återvinnings­programmet Global Takeback. 2008    Antimon och beryllium fasas ut från Sony Ericssons produktion. 2009    Pappersmanualen ersätts av information i mobilen. Ger 90 procents pappers­reduktion. 2009    Sony Ericssons laddare drar 0,1 W i viloläge. Planerar gå vidare till 0,06 och 0,03 W. 2009    Sony Ericsson publicerar sin första egna miljödeklaration. 2010    Sony Ericsson lanserar sin första laddare enligt standarden Universal Charger.

Alla farliga kemikalier utfasade
Energiåtgången står dock bara för en liten del av mobilens totala miljöpåverkan. Betydligt viktigare är att Sony Ericsson och flera andra mobiltillverkare numera fasat ut alla giftiga kemikalier.

De mobiler som skrotas idag kan, beroende på ålder och fabrikat, mycket väl innehålla kadmium, bly, bromerade flamskyddsmedel, PVC, ftalater, beryllium, antimon och andra otrevligheter. Sådant finns inte i det som Sony Ericsson säljer idag. Men att dagens mobiler är giftfria betyder inte att miljöarbetet har avstannat.

– Nu tar vi bort pappersmanualen – hela bruksanvisningen finns i mobilen. Då kan vi också minska förpackningsstorleken. På det viset sparar vi 90 procent av pappersmängden – nu är vi nere i 40 g papper per mobil, säger Mats Pellbäck Scharp.

Marginell kostnadsökning
Pappersreduktionen sparar också en del pengar. Det kan inte sägas om alla miljöförbättringar, men enligt Mats Pellbäck Scharp har kostnadspåverkan faktiskt varit marginell för Sony Ericsson.

– Vi var tidigt ute med att ta bort brom och bly, och det gav oss flexibilitet. När man går över till något nytt krävs ofta en investering i början, men långsiktigt ser vi bara en liten skillnad. Vi måste ju alltid verifiera allt vi gör, och extrainsatsen att verifiera med de nya materialen blir väldigt begränsad från vår sida.

Underleverantörer på tvären
Han påpekar med klar stolthet att när Sony Ericsson gör en miljöförändring så genomförs den globalt. Så är inte fallet för alla i branschen.

– En av våra kontraktstillverkare ville renodla och köra blyfritt helt och hållet, så de låg på en av våra konkurrenter som också producerar där. Men konkurrenten vägrade – de ville inte gå över till blyfritt för Asien och Afrika, berättar han.

Annars är det vanligare att underleverantörer sätter sig på tvären när miljövänlig teknik ska införas. Brom är ett typexempel – innan Sony Ericsson lyckades fasta ut bromerade flamskyddsmedel ur sin produktion 2002 hade man fått ligga på underleverantörerna i flera år. Ericsson kontaktade ett par stora pc-tillverkare i slutet av 1990-talet, och drev frågan om bromfrihet tillsammans med dem, vilket tog skruv.

– Alla som gör bromfritt idag borde tacka oss som var föregångare då.

Blyförbudet tveksamt
Han menar ändå att man kan ifrågasätta nyttan av vissa förbud, exempelvis det mot bly som ingår i RoHS-direktivet. För det första handlar det om så små mängder, relativt sett. År 2006, då direktivet trädde ikraft, producerades 700 miljoner mobiler. Inalles innehöll de bly motsvarande 11 000 startbatterier, motsvarande ungefär en halv procent av alla bilbatterier som återvinns årligen i Sverige.

– Vi ska självklart följa lagarna och göra vårt för miljön, men samtidigt ska man inte överdriva problemet. Det handlar om väldigt små mängder jämfört med andra materialflöden, säger han.

För det andra kräver blyfri produktion högre processtemperaturer, alltså mer elenergi. I Kina, där de flesta mobiler produceras, kommer större delen av den elen från koleldade kraftverk. Och i kolet finns blyrester, som i många fall inte renas ur kraftverkens utsläpp.

– Så risken finns att det sprids  mer diffust bly över Kina än vi sparat genom blyförbudet, konstaterar han.

Intryck från Det naturliga steget
Ändå menar han att Sony ­Ericsson hör till pionjärerna när det gäller att få bort kemikalier. Redan företagets första modell, T68i, var blyfri sånär som på två komponenter, däribland en krafttransistor i radiodelen.

– Men redan på Ericssontiden fanns ett stort miljömedvetande, säger Mats Pellbäck Scharp.

Han spårar rötterna till ett möte då Ericssons mobilfader Nils Rydbeck, tillsammans med bland andra Mats Lindoff (förr teknisk direktör på Sony Ericsson) träffade Johan Holmberg på Fysisk Resursteori på Chalmers. Holmbergs teorier ligger till grund för rörelsen Det naturliga steget.

– Det mötet mynnade ut i slutsatsen att vi inte kan kämpa mot de fysiska lagarna, så låt oss göra det vi kan och göra det bra, så länge vi kan göra det med kontroll på kvalitet och pris.

15 års resa mot miljövänlighet
Totalt har resan mot miljövänlighet tagit nära 15 år – den första livscykelanalysen om mobilernas miljöpåverkan gjordes på Ericsson redan 1995.

– Vi provade med blyfritt redan 1999, på Ericssontiden. De sista tiotusen 888:orna som gjordes var faktiskt både brom- och blyfria, vad jag vet var vi först i världen med det då.

På den tiden var varken komponenterna, mönsterkorten eller kontraktstillverkarna förberedda. Flera komponentleverantörer var direkt negativa och hävdade att det var tekniskt omöjligt. Andra var mer proaktiva, även om ytterst få jublade över de nya kraven. I vissa fall, som med brom och bly, tog övergången tre år. I andra fall var det lättare.

När väl kadmium, brom och bly var utfasade på Sony Ericsson kom turen till PVC. Det var egentligen inte svårare än de and­ra ämnena, men hade inte lika hög prioritet.

– PVC är i sig inget problem. Men utan mjukgörande tillsatser är det är en ganska dålig plast, och det är i tillsatserna som det kan finnas tungmetaller och ftalater och annat som kan frigöras vid förbränning. Och bränner man kablar med PVC uppstår saltsyra. Så sedan 2007 är allt vi gör PVC-fritt, alla headset, alla sladdar, både till laddaren och inne i mobilen.

Underleverantörerna har vant sig
De underleverantörer som varit med på tåget sedan bromet togs bort har börjat vänja sig vid att det ständigt kommer nya krav. Och några av de andra har också blivit omvända med tiden, i takt med att nya myndighetskrav också dyker upp.

– Det är ju intressantare att veta vad som finns i produkterna än vad som inte finns. Vi kräver fullständiga innehållsdeklarationer av våra underleverantörer, något leverantörerna säger att vi är ensamma om.

På det viset blir det också lättare för Sony Ericsson att uppfylla nya myndighetskrav. När nu kemikaliedirektivet Reach ska införas så menar Mats Pellbäck Scharp att det inte blir några problem för företaget – Reach är en barnlek jämfört med det arbete man redan lagt ner.

Bara var femte mobil går i retur
När det gäller återvinningen så finns dock en hel del kvar att göra. För trots alla industrins ansträngningar så blir hälften av alla uttjänta mobiler liggande i byrålådor, i barnens leksaks­lådor eller i företagens bra-att-ha-förråd.

Bara var femte mobil går i retur till tillverkarna för återvinning. Resten går okända öden till mötes – en del samlas in av skilda organisationer, från skolklasser till operatörer, och en del hamnar på soptippen. Även i Europa, trots Weee-direktiv och mobilföretagens egna satsningar.

– Vi vill att det ska vara lätt att välja det miljövänliga alternativet. I Europa finns väl utvecklade återvinningssystem, så vi satsar mest energi i Asien där det inte finns någon annan återvinning. Och i USA kan man ladda ner en gratis portoetikett och skicka in sin gamla mobil utan kostnad till oss.

Displayer får nytt liv i leksaker
De mobiler som kommer i retur till Sony Ericsson demonteras och skrotas av anlitade företag, efter konstens alla regler. En del komponenter, främst displayer och processorer, kan återanvändas av leksaks- och vitvaruindustrin. Ett litet antal komponenter återvinns också av mobilserviceföretag, som kan byta exempelvis en vattenskadad display mot en bättre begagnad. Men Sony Ericsson själv återanvänder knappt några komponenter.

– Vi har provat en del och kommer kanske att öka det. Men det är inte i någon stor omfattning.

Sedan ett par år publicerar miljöorganisationen Greenpeace varje kvartal en ranking över hur miljövänliga olika elektroniktillverkare är. Sony Ericsson har tack vare sitt arbete att reducera kemikalier konsekvent fått höga betyg av Greenpeace.

– Vi blir förstås jätteglada när  vi får bra betyg av Greenpeace, men det styr inte vår verksamhet.
Han berättar att när Greenpeace började ranka elektronikföretag var organisationens lista över kemikalier identisk med Sony Ericssons utfasningsplan.

– Vi tyckte det var lite intressant att ett industriföretag som vi fick vår miljölista kopierad av en miljöorganisation, säger han.

I Greenpeace senaste ranking fick Sony Ericsson dock se sig omsprunget av såväl Nokia som Samsung. Och i kategorierna elektronikavfall och energiåtgång är Sony Ericssons betyg inte särskilt höga.

– Vi tycker att vi gör mycket mer där än vad som synts, bland annat när det gäller stöd för global minskning av växthusgaser och när det gäller att minska våra egna koldioxid­utsläpp. Men vi är inte ett pub­likt företag, så vi har inte gjort någon egen miljöredovisning, vår verksamhet har ingått i våra ägare Sonys och Ericssons miljöredovisningar. Men nu är vår första egna på gång inom kort, så då tror jag vi får fler poäng.

Han är dock kritisk till att Greenpeace ger lika högt betyg åt ett företag som lovar genomföra en viss åtgärd inom ett par år som det företag som genomfört samma åtgärd för flera år sedan. Och han tycker att Greenpeace fokuserar för mycket på företagens löften i förhållande till hur mycket de gör för miljön i praktiken.

– Tillverkaren står för mind­re än fem procent av mobilens miljöpåverkan. Resten är under­leverantörer, transporter och liknande. Halvledarkretsarna står för den klart största delen, uppemot 40 procent.

Tror inte på solceller
Att ha hög trovärdighet i miljö­frågor innebär också att man inte kan kasta sig på varenda trend på området. Solceller är ett exempel, det är något som Sony Ericsson tittat på men inte anammat.

– Vi tror inte på idén med solceller på mobiler. Det räcker med ett enkelt räkneexempel. Solinstrålningen till jorden ligger kring 1000 W/m2. Solceller har en verkningsgrad på högst 20 procent, och baksidan på en mobil är omkring en halv dm2. Det ger 0,1 W under optimala förhållanden. Det räcker inte för att ladda en mobil, säger han.

Han menar att det tar mer än 5 år för en solcell att generera lika mycket energi som det går åt för att tillverka cellen. Så för miljön är det ingen bra idé.

– Möjligen kan solceller fungera för att ladda Bluetoothheadset. Men det finns bättre områden att satsa på om man menar allvar med att förbättra miljön, säger han.