– Under våren räknar vi med att vara i full drift, säger projektledaren Christofer Silfvenius till Elektroniktidningen, som ryckt ut med kamera för att fotografera märkeshändelsen. Det är Christofer som står på palllyftaren mitt i bilden nedan:
Det är första gången som Energimyndigheten i Stockholm satsar på egen belysningsutrustning. Myndigheten har tidigare anlitat avancerade ljuslabb som SP:s labb i Borås för att testa alla typer av ljuskällor.
Men den snabba utvecklingen av lysdioder gör att Energimyndigheten valt att börja mäta själva.
– Eftersom Energimyndigheten är med och utvecklar kraven för den nya typen av ljuskällor måste vi ha egen kunskap om området, säger Christofer Silfvenius,
Ett problem som måste lösas är att definiera ”dödsbegreppet” för LED-lampor. En glödlampa slocknar, men en LED-lampa tappar ljusflödet i en långsam takt.
– Vi ska göra många typer av mätningar av både ljuskällor och armaturer. Vi ska till exempel mäta den totala uteffekten, färgåtergivning, livslängd och hur ljuset sprids i olika riktningar, säger Christofer Silfvenius.
Hjärtat i det nya ljuslabbet blir två stycken integrerade sfärer, så kallade Ulbrichtklot på 1,8 meter i diameter.
De samlar upp allt ljus från en ljuskälla och mäter spektrum och utstrålande ljusflöde. Det ena klotet mäter rundstrålande lampor och den andra riktade ljuskällor. Ett annat kritiskt instrument är fotogoniometern som mäter hur ljuset fördelar sig.
Belysningsprodukter som säljs i Sverige måste uppfylla EU-direktiven och Energimyndigheten har makt att få bort undermåliga ljuskällor från marknaden. Men då måste man veta att testerna gått rätt till och att man använt mätutrustning som är tillförlitlig.
Energimyndighetens internationellt kände ljusexpert Kalle Hashmi, utlånad till världens största ljuslabb, National Lightning Test Center i Beijing, beskriver den psykologiska effekten av ett ljuslabb i världsklass med drastiska formuleringar.
– Det här ger Energimyndigheten tänder. Marknaden får en signal att någon verkligen kollar. Vi ska vara hunden som biter och kunna vara väldigt otrevliga om det kniper, säger Kalle Hashmi i telefon från Beijing.
Energimyndigheten fick för snart tre år sedan en förfrågan från NLTC om att låna ut Kalle Hashmi till sitt ljuslabb som testar uppemot 100 000 ljuskällor varje år och som är FN:s officiella testlaboratorium.
Samtidigt tog Energimyndigheten beslut till att investera i ett eget, avancerat testlabb för ljuskällor, bland annat på initiativ av Kalle Hashmi.
Det nya ljuslabbet blir klart ungefär samtidigt som privata Intertek Semko blir klar med sitt utökade ljuslabb i Kista. (länk till artikel om Intertek Semko)
Skillnaden är att Energimyndigheten gör sina tester helt på eget initiativ medan Semko testar på uppdrag av tillverkare, importörer och distributörer. En annan skillnad mot de privata ljuslabben är att Energimyndigheten stödjer svensk forskning, bland annat via det nationella nätverket Ceebel, Centrum för Energieffektiv belysning, och kommer att öppna sitt labb för svenska forskare.
– Det är ingen direkt konkurrens mellan oss och de andra labben. Det är vårt uppdrag att utöva marknadskontroll av belysningsprodukters energimärkning och funktion enligt EU:s ekodesigndirektiv. Dessutom kommer vi att bli en bättre beställare hos andra labb när vår egen kunskap ökar, säger Christofer Silfvenius.