Per Henricsson: Äntligen – Lund får telekominstitut!
I alla år har staten passivt sett på medan Ericsson monterat ned verksamhet i Sverige. Karlskrona, Norrköping, Kumla, Gävle, Göteborg och Kista är några av de orter som drabbats utan att någon statligt myndighet ingripit. Snarare har det varit tvärt om. Vem minns inte den dåvarande socialdemokratiska partisekreteraren Ingela Thaléns förstamajtal 1997, med uppmaning till köpbojkott av Ericsson mobiler? Utspelet var ett svar på Ericssons fabriksnedläggning i Norrköping.Fast, invänder andra, finns det inget lokalt produktionskunnande är det svårt att utveckla konkurrenskraftiga produkter.
Och, vill jag inflika, är det en bilfabrik som hotas, då ordnas det fram stödpaket och för den delen också ett helt riskkapitalbolag som Fouriertransform.
Tittar man istället på elektronikområdet, eller IKT-hårdvara, som det ofta kallas, har staten inte gjort några större satsningar sedan 80-talet. Då fick Nationella Mikroelektronikprogram, NMP, 150 miljoner per år huvudsakligen statligt finansierade. Efterföljaren IT4 omsatte 1 miljard kronor under fyra år, varav industrin stod för hälften. Satsningar som kan sägas ligga till grund för Ericssons framgångar men också för att Sverige har en konkurrenskraftig elektronikindustri.
Visserligen lyckades Bill Brox ordna en startplåt på 100 miljoner kronor av utbildningsdepartementet för att 1998 dra igång forskningsinstitutet Imego i Göteborg. Men annars har det varit tunnsått på statliga satsningar på senare år. Detta trots Ericssons negativa spiral och trots att länder som USA, Sydkorea, Taiwan och Kina satsar friskt på IKT-området som de anser vara strategiskt.
Det är på tiden att Lund får ett forskningsinstitut med fokus på telekom, eller ”distribuerad molnteknologi” som arbetsområdet definierats. Konkret handlar det om teknik som smälter samman kommunikation och mjukvara, teknik som gör det möjligt att koppla upp alla apparater, men även teknik för nästa generations digitala tjänster såsom musik, nyheter, film och spel.
I Lund och Malmö finns ett mobilkluster med runt 7 000 personer som utvecklar allt från asciar till appar. Detta kluster riskerar att utarmas efter de stora telekombolagens nedskärningar. Visserligen sugs en del kunskap upp av andra företag i regionen eller av uppstartsföretag.
Men utan storföretagen riskerar kunskapen snabbt att utarmas. Därför är det välkommet med 100 miljoner till ett forskningsinstitut på telekomområdet. Men pengarna, som kommer från Lunds universitet, Sony Mobile och Region Skåne, ska pytsas ut under tio år. Det blir ”bara” tio miljoner per år vilket grovt räknat motsvarar tio tjänster.
Det är för lite för att institutet ska få någon större betydelse. Vi får därför hoppas att även staten inser mobilklustrets betydelse, och i likhet med fordonssatsningarna, skjuter till pengar. Innan kunskapen är borta.