Det finns ett initiativ startat av Stik (Stockholms InnovatörsKrets) som syftar till just att hjälpa den enskilde innovatören, men denna satsning har hittills hållits utan medel i DET STORA LYFTET. Den drivs som ett rent ideellt projekt.

Det var en gång en innovatör som hittade en bra idé. Så denne gjorde en prototyp som till sist fungerade. De som testade den fann att den var bra. Styrkt av ett patent tar denne kontakt med Vinnova om stöd för fortsatt utveckling och hjälp ut på marknaden.

Men se, trollet får inte ge ut skedar till en vanlig person enligt pappa StatsTrollet. ”det är inte vårt mandat”. Man hänvisar den hoppfulle innovatören till Sting. Glad i hågen försöker denne få tag i någon högre chef på Sting och efter en tids trasslande lyckas det. Chefen lyssnar länge och låter intresserad. Hoppet växer hos innovatören. När sedan all presentation är gjord säger chefen ”du är för tidigt ute i PROCESSEN”. Vi kan inte gå in så här tidigt. Kom igen när du fått igång ett bolag, har en ordentlig finansiering och marknadsplan”. Man kan ju tycka att chefen kunde sagt det i början av samtalet. Eller? Och varför skall innovatören när den redan har bolag, ledning och kapital, kontakta Sting? Det rimmar liksom inte.

Nåväl, Vinnova hade likaså tipsat om att kontakta Acreo som går in tidigt. Efter en likaså trasslig härva samtal och mail, blir det kontakt. Fast med en liten annan twist. Efter en lika lång diskussion kommer yxan ”du är för sent ute i processen. Vi går inte in i så här sena skeenden”. Hoppsan!

RegeringsTrollet har uppenbarligen med avsikt skapat ett hål där alla enskilda innovatörer ramlar ner. De flesta investerare, om man nu hittar någon, kräver proof of concept och helst en fungerande marknad innan de går in. Vad skall man då med dem till?

Så när man då kommit till proof of concept så passar man inte hos varken Acreo eller Sting. Vinnova har som bekant bara fått rollen att betala ut pengar, utan att säkerställa dess innovativa effekt. Samt att se till att de hamnar hos de stora elefanterna.

Så man är antingen för sen eller för tidig. Enligt någon okänd norm som tycks kunna flyttas utan att anges.

Vinnova hjälper den hoppfulle innovatören med uppmaningen att ta kontakt med Forska o Väx, men det visar sig vara till för företag, inte enskilda innovatörer. Likaså utvecklingscheckar och allt vad de kallas, är bara till för företag. Företag som oftast har all möda i världen att överleva och inte kan skapa något nytt, bara lite lätt modifiera det som finns.

Ytterligare ett tips får den enträgne innovatören – Almi. Fast här är handläggningstiderna sådana att om man skulle få ett lån, då har patentet redan hunnit bli offentligt och alla marknader utom Sverige, är förlorade. Dessutom så hjälper Almi bara cirka 10 procent av alla som ansöker. Innovatörens hopp sjunker till under fryspunkten.

Hur komma vidare?
Den enskilde innovatören som historiskt har visat sig ha avgörande betydelse för Sveriges utveckling, lämnas helt utanför.

Hela denna saga har uppstått som en följd av att jag själv har försökt få hjälp med produkter i olika grader av marknadsklarhet eller befinner sig i startskedet. Tre av produkterna har patent klart respektive ansökan inlämnad. Inom just elektronik, inom miljö/transport samt industriella förpackningar.

Efter en lång tid inser en innovatör att ”man bör bli vid sin läst”, man gör det man är bra på, nämligen NYA idéer och att andra som är bra på att bygga företag och sälja skall ägna sig åt det. Då blir det optimalt. Men den förståelsen finns inte hos RegeringsTrollet, har aldrig funnits. Kommer troligen heller aldrig att finnas. Därför ser det så illa ut som det gör.

RegeringsTrollet tror att det blir bäst om alla pengarna skickas till de stora elefanterna. De som alltid trampar de breda stigarna, som inte ens kan komma in på den vilda vägen som leder till nya panoraman att betrakta.

Om det sedan är en saga eller inte, det avgör du. Är du enskild innovatör så kanske jag inte behöver säga så mycket mer….

Som kuriosa kan jag nämna att under min tid i moderaterna gjorde jag utredningen ”Innovation Sverige”(2006). Den stöddes helhjärtat av min då lokala förening liksom Almi med flera intressenter. Men den moderata riksdagsgruppen valde strategin ”intressant arbete” för att sedan ge den till papperskorgen. Numera har jag lämnat detta innovatörsfientliga parti och står obunden. I denna skrift fanns bland annat tankar om hur man ökar just den individuella kreativiteten, hur man lär människor från barnsben att tänka fritt, att tänka annorlunda.