Att programmera minnen i stora mängder kräver en genomtänkt strategi. I dagsläget står tre metoder till buds. Totalkostnaden per programmerad krets bör fälla avgörandet. Under senare år har en uppsjö nya kapselvarianter dykt upp. Fram till för fem år sedan var robusta hålmonterade kapslar klart vanligast. Numera är det istället ytmonterade kretsar med många tätt sittande ben som används mest. - I och med att kretsarna får allt finare bendelning har vi också fått ett avancerat hanteringsproblem, säger Urban Källqvist på Kaliber. Ju tätare benen sitter, desto större blir problemet. Bara en liten böjning av ett av benen kan göra en krets redo för soptunnan. - De största problemen vid volymhantering är faktiskt inte kretsberoende, utan rent mekaniska eller elektriska, förklarar Urban Källqvist. Dilemmat blir speciellt delikat när man skall hantera stora volymer - över 5 000 kretsar om dagen - av programmerbara minnen. Minnet måste ju programmeras någon gång under produktionsfasen. Frågan är bara när det sker bäst. - Det finns tre val - före, under eller efter monteringen. Alla metoder har sina för- och nackdelar. Rent spontant kan det tyckas vara bäst att programmera kretsen när den väl sitter på plats på kretskortet. Det är också den metoden som halvledarföretagen Intel och AMD propagerar för i sina omfattande reklamkampanjer speciellt riktade mot flashminnen. Och visst finns det fördelar med att programmera i efterhand. Dels slipper man ett extra steg i produktionsfasen, dels är metoden mer flexibel än de andra två eftersom programmeringen inte behöver ske förrän kortet sitter i den färdiga produkten. å andra sidan blir kvalitetskontrollen lidande då man programmerar minnet under eller efter monteringen. Svårigheten ligger i att nå alla kretsens ben när den väl är monterad på ett hårt packat kretskort. Således går det oftast inte att testa kretsen på alla viktiga punkter. - Vid volymhantering av minnen är det viktigt att göra en omfattande flödeskontroll för att vara säker på att ingen komponent är felaktig, påpekar Urban Källqvist.
 


Olika algoritmer
 

Det innebär att man alltid bör kontrollera att rätt typ av krets och rätt kapsling används. Kretsens elektroniska identitet måste också gå att nå för att man skall veta vilken programmeringsalgoritm som skall användas. Det duger alltså inte att veta vilken typ av krets det är man har eftersom två likadana kretsar tillverkade i olika fabriker ibland kräver olika algoritmer. Användaren märker dessutom vanligtvis sina kretsar så att de i efterhand går att spåra. Märkningen sker både på kåpan, vanligen med en laser, och elektroniskt. Båda dessa märkningar måste gå att kontrollera i efterhand - liksom att kretsen är rätt programmerad - innan flödeskontrollen är fullständigt utförd. - Enda sättet att bestämma sig för programmeringsmetod är att ta reda på vilken av dem som ger lägst totalkostnad per programmerad krets. - För att göra det måste man titta på genomloppshastigheten, investeringskostnaderna och risken för att dolda fel uppstår, förklarar Urban Källqvist. Men att beräkna kostnaden för dolda fel är mycket svårt. Ett sätt kan vara att ta reda på vilken kvalitetsnivå man redan har, exempelvis hur ofta man måste byta ut en krets. - Praktiskt har det visat sig att kostnaden i nästan alla sammanhang blir lägst om man programmerar sitt minne före monteringen. En lös komponent kan ju testas ordentligt och kasseras innan monteringen, om det visar sig vara nödvändigt. Att hitta ett fel på kretskortsnivå är betydligt dyrare. Och slinker felet igenom så att det först upptäcks hos kunden blir det vanligtvis oerhört mycket dyrare.
 


Leksaker och spe
 

l Fast undantag finns. I vissa produkter, exempelvis leksaker och datorspel, kan tillverkaren faktiskt tjäna på att ta risken att alla kretsar inte fungerar klanderfritt. Strategin fungerar bäst då slutprodukten är billig. - Ytterligare en fördel med att programmera innan monteringen är att det går betydligt snabbare än då kretsen sitter på kortet. Visserligen beror programmeringstiden på faktorer som kretstyp, fabrikat och kiselvariant. Men även programmeringsspänningen har en stor del i det hela. Vanligtvis kan man använda en högre spänning då kretsen är lös än då den är monterad. Och att tvingas programmera vid, säg, 5 V istället för 12 V tar åtminstone tre gånger så lång tid. - Min personliga tro är att man i framtiden kommer att använda en blandning av två programmeringsmetoder. - Själva grundprogrammeringen och alla tester görs då innan kretsen monteras, medan kod om marknad och kund laddas in strax innan grejerna står på lastkajen. Anna Wennberg