Bygglov, k-märkning och människor som oroar sig för hälsorisker. Det är tre saker som kan sätta käppar i hjulen när en mobiltelefonoperatörer vill sätta upp en ny antenn.


Mobiltelefonin är en relativt ny företeelse i samhället som växer i rasande fart. Det har bidragit till att människor oroar sig för dess hälsoeffekter.

Idag finns 3 miljoner mobilteleabonnemang och 44 000 mobilteleceller i Sverige. Det har blivit trångt om saligheten på GSM 900. För att utnyttja nätet optimalt krävs cellplanering, något som görs med avancerade datasimuleringar. Men i tätorter med mycket trafik är det också ett hantverk där erfarenheten är ovärderlig. Det enda som skiljer de svenska operatörerna åt i cellplaneringen, är egentligen deras cellstrukturer.

- De är företagshemligheter. I allt annat är vi lika, förklarar Per-Arne Fälldin på Tele2, tidigare Comviq.

Lars-Erik Larsson, Telia Mobiles expert på radiovågors hälsoeffekter, och Jörgen Askerot, teknisk chef på Europolitan instämmer.

- Vi operatörer respekterar människors oro och tar den på fullaste allvar. Men vi delar den inte, fortsätter Lars-Erik Larsson som ständigt bevakar och utvärderar forskningen inom området.



Säkert sju cm från bas


- En undersökning jag gjort, av hur mycket energi som absorberas i kroppen, visar att säkerhetsavståndet till en basstation för GSM 1800 är sju centimeter, säger Larsson.

Han förklarar att ett väl utbyggt basstationsnät minimerar exponeringen för människor. Ju närmare en basstation du befinner dig, desto bättre blir signalen och desto mindre blir uteffekten från telefonen. Bara 0,00075 watt i stadsmiljö.

- Och tv har ju funnits i minst 30 år, säger Lars-Erik Larsson. Bland annat visar epidemiologiska studier i England att människor som bor nära tv-sändare, som är upp till 4 000 gånger starkare än basstationer för mobiltelefoni, inte drabbas av cancer eller andra sjudomar i större utsträckning än andra. Och antalet hjärntumörer i samhället har legat på en konstant nivå sedan 1960-talet, trots att antalet radiosändare ökat.

Det är inte bara omtanken om hälsan som ligger bakom GSM-nätets konstruktion. Operatören vill också hushålla med batterierna i mobilerna så att användarna ska kunna prata så länge som möjligt.

Som ett stöd för mobilteleoperatörer världen över finns ICNIRP, International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection, ett WHO-organ där obundna forskare från hela världen deltar. ICNIRP följer den vetenskapliga litteraturen, utvärderar den och rekommenderar gränsvärden. Sedan är det upp till de olika länderna att acceptera gränsvärdena som nationella lagar.

Råden från Statens Strålskyddsinstitut följer ICNIRPs linje, och alla svenska operatörer följer dessa riktlinjer. Den 12 november åker socialministern till Bryssel för att diskutera ett förslag som innebär att ICNIRPs gränsvärden blir EU-rekommendation.

- Det är både vettigt och praktiskt för oss att dra nytta av de gränsvärden och rekommendationer som finns. Vi kan inte bara hitta på egna, säger Jörgen Askrot på Europolitan.

- Det är viktigt för operatörerna att betraktas som seriösa. Vi försöker hjälpa oroliga närboende genom att informera dem och göra beräkningar åt dem. Dessutom brukar Statens Strålskyddsinstitut göra mätningar vid förfrågan. Vi har aldrig gått över gränsvärdena, säger Lars-Erik Larsson.

- Enligt ICNIRP finns inga vetenskapliga studier som tyder på att gränsvärdena bör ändras, säger han.



Trafiken styr cellens storlek


Orsaken till trängseln är det begränsade antalet frekvenser, som Post- och telestyrelsen fördelat lika på de tre operatörerna. Trafiken i ett område styr storleken på cellerna. Om operatören behöver öka kapaciteten placeras cellerna tätare så att samma frekvens kan återanvändas flera gånger inom samma geografiska område.

Planeraren måste ta hänsyn till byggnader som står i vägen och vad de är gjorda av eftersom olika material får radiovågorna att studsa på olika sätt.

- Glas dämpar nästan inget medan plåt och sten är tufft, förklarar Arne Johansson. Det är mycket viktigt att balansera systemet så att upplänken är lika stark som nerlänken. Så att man hör varandra lika bra i vardera änden på ett samtal.

I tätorter utnyttjas riktade antenner i stor utsträckning. Och vill man öppna en vägcell väljer man kanske en antenn med 30 graders öppningsvinkel medan en rundantenn kan vara det bästa alternativet i skärgården.

Utplaceringen av basstationer och antenner styrs av plan- och bygglagen. Kanske är en k-märkt byggnad den radiotekniskt optimala placeringen av antennen. Då kan man bli tvungen att välja den näst bästa placeringen. Men det underlättar att "stadsantennerna" är små och går att måla så att de smälter in. Större antenner kan placeras på ett tak. Och för basstationen brukar operatören hyra en liten skrubb.

- Radioplanerarna går ut och väljer lämpliga platser. Därefter kontaktas ägarna och bygglov söks. Vi brukar skicka in ett foto där exempelvis antennen är inritad. När avtalen skrivits, bygger och installerar man den nya cellen, förklarar Jörgen Askerot på Europolitan.

- Målet är en så hög nyttjandegrad som möjligt på de frekvenser man blivit tilldelad. Utan att kvaliteten försämras, säger Arne Johansson, nätplanerare på Telia Mobile.

Mobilnäten fortsätter att växa. Ungdomar väljer i allt större utsträckning att bara ha mobiltelefon. Och EU har anslagit 20 miljoner ecu för forskning om radiokommunikationens hälsoeffekter. Något som operatörerna hoppas ska bidra till att avskriva oron kring basstationer och mobiltelefoner.

Erika Ingvald

Frilansjournalist

Stockholms stadsbyggnadskontors råd och riktlinjer för placering av mobilteleantenner finns på www.sbk.stockholm.se.