Svensk elektronik håller på att halka efter. Vi utnyttjar inte produktionsteknikens möjligheter.

Industrin är för konservativ och miljötänkandet är för kortsiktigt. Om vi inte snabbt tar till oss av andras erfarenheter kommer svenska produkter att sälja sämre. Varningen kommer från Arne Tolvgård på Ericsson Radio.


Arne Tolvgård har både insikt och erfarenhet när det gäller teknik i elektronikprodukter. I många år har han missionerat, föreläst, och drivit projekt såväl inom Ericsson som i samarbete med andra företag. Hans larm om tillståndet i den svenska elektronikindustrin borde därför tas på största allvar.

- Jag vill få igång en nationell debatt. Det här handlar inte bara om Ericsson, understryker han.

- Vi måste titta på dagens konsumentelektronik och lära av den.

Faktum är att man ganska lätt kan hitta innovativ användning av modern produktionsteknik i konsumentvaror, främst då från Asien. I en radio från Panasonic, något större än en tändsticksask, finns en modul med fyra flipchip. Radion ger perfekt ljud och kostar runt 900 kronor. En mobiltelefon från japanska Kyocera innehåller CSP-kapslar, kapslar med flera minneskretsar, extremt släta sekventiellt uppbyggda mönsterkort med aramid och epoxy, och flipchip på flexfilm. Resultatet blir en minimal telefon som har åtminstone tre gånger så lång passningstid som en Ericssontelefon. Vikten är bara 65 gram. Visserligen är Kyoceratelefonen avsedd för den japanska mobilstandarden PHS, men ur byggsättsperspektiv betyder inte det särskilt mycket.

Men nya byggsätt är inte bara ett sätt att få ner storleken eller effektförbrukningen på befintliga produkter. Det finns många fler fördelar, både tekniska och miljömässiga.

- Nya byggsätt reducerar materialmängden ger nya möjligheter att konstruera miljövänligt. Bromerade flamskyddsmedel förbjuds inom kort, och snart ska också blyet bort. Då duger inte dagens teknik.

- Med nya byggsätt kan man också korta ner ledarlängderna och använda snabbare signaler.

Problemet är inte en fråga om teknik, utan snarare om attityd, menar Arne Tolvgård.

- Svensk industri är för feg. Det finns ingen vilja att utnyttja den nya teknik som kommer fram, säger Arne Tolvgård.

- Jag kan förstå att man ibland måste vara försiktig och inte ta så stora risker när det gäller serieproduktion. Men man skulle ju kunna bygga upp parallella produktionslinor, där den ena använder konventionell teknik och den andra nyare byggsätt. Sådant görs dock inte, det anses kosta för mycket.

Utbildningen undermålig


Ett av grundproblemen är att utbildningen på högskolorna knappast alls berör produktionsteknik. Nykläckta civilingenjörer har därför knappast några aktuella kunskaper att bidra med när de börjar jobba i industrin.

Ett annat problem är att storföretagen inte verkar se produktionsteknik som tillräckligt strategiskt viktigt för att motivera investeringar. Den kompetens inom materialteknik som Ericsson en gång hade i Kungens kurva håller exempelvis på att skingras.

- Samtidigt bygger andra företag ut den kompetensen. Philips, till exempel, satsar mycket på materialteknik, konstaterar Arne Tolvgård.

Allt är dock inte nattsvart. Det finns en hel del forskning inom landet, och ett antal mindre företag som satsar offensivt. Arne Tolvgård nämner gamla IMC, numera Acreo i Norrköping, och den grupp på Chalmers som under ledning av Johan Liu jobbar med ledande lim. En annan verksamhet inriktad mot elektronikkonstruktion och tillverkning är Mitthögskolan i samverkan med KTH och Ericsson under ledning av Hjalmar Hesselbom. En hel del EU-projekt med svensk medverkan finns också, liksom företag som Xicon och några förutseende legotillverkare.

Utan att slå sig för bröstet vill Tolvgård också poängtera att Ericssons radiobasstationer har lyckats ganska bra med miniatyriseringen. Men i takt med att basstationen flyttas närmare antennen måste den bli ännu mindre, och då finns mycket kvar att göra.

- Vi kan definitivt göra basstationer som är hälften så stora som dagens, säger han.

Men då måste lyhördheten öka för den nya teknik som står till buds. Arne Tolvgård erkänner att han är frustrerad över industrins tröghet.

- Det här handlar om hela industrins konkurrenskraft. Andra länder och andra företag kommer att springa ifrån oss om vi inte gör något, säger han.

Adam Edström