About / Advertise
Tisdagens paneldebatt lockade hundratals åhörare som ville höra branschoraklerna sia om framtiden. Veteranerna sätter sin tro till outvecklade områden inom gränslandet mellan elektronik, opto och bioteknik.
Debatten, som med säker hand leddes av vetenskapsjournalisten Maria Borelius, bjöd inte på några revolutionerande förslag på hur Sverige ska bli den ledande elektroniknation som vi önskat att den skulle vara. Debattörerna, som plockats från både forskarvärlden och industrin, visade dock upp en rörande enighet. Sverige har goda förutsättningar att utveckla nya produkter och hitta nya etableringsområden.
Men expansionen kommer inte som tidigare att bygga på framgångar inom telekom utan inom andra relativt outvecklade områden, som exempelvis mikromekanik, bioteknik och optoelektronik.
- Gränssnittet mellan olika tillämpningsområden håller på att suddas ut. Om vi i Sverige kan kombinera olika teknikområden har vi goda möjligheter att expandera, säger Claes ånstrand, statssekreterare vid näringsdepartementet.
Han anser att elektronikindustrin har ovanligt bra förutsättningar jämfört med det övriga näringslivet.
- Svensk elektronikindustri har sin bas i ett utmärkt industrikunnande, en hög IT-mognad och är världsledande inom vissa segment, säger han.
Vidare befästes, föga överraskande, att ett bra innovationsklimat är en förutsättning för att Sverige verkligen ska kunna växa som elektroniknation. Koncentrationen av företag som sysslar med radioteknik i Lund samt högfrekvensteknik i Malmö nämndes som exempel på regioner som medvetet satsat på att bli framgångsrika inom ett område.
- Sverige kommer fortsatt att ha en klar framtid inom produktutveckling och prototypframtagning, säger Björn Boström på Ericsson.
Han tycker sig dock se en alltmer uttunnad kompetens inom forskningen, vilket bekymrar honom. Han får medhåll av Bill Brox från forskningsinstitutet Imego.
- Det dröjde ända till mitten av nittiotalet innan Sverige fick sin första professur inom elektronikproduktion. Det säger något om vår syn på grundforskning inom området, säger han.
Gunnar Landgren, prorektor för IT-universitet i Kista, anser att den breda satsningen på elektronikforskning i landsorten är ett misslyckande.
- Vi borde titta på hur andra länder satsar sina forskningspengar. Sverige är ett så pass litet land att vi inte har råd att bedriva högkvalificerad forskning på alltför många ställen, säger han.
Han får medhåll av Glen Svedberg på Flextronics som anser att det skulle vara mer effektivt att samla kunskapen på ett eller kanske två ställen.
- Elektronikutbildningarna är för utsmetade idag, vi borde göra en kraftsamling istället, säger han.
Men en eventuell expansion kräver kvalificerad personal, något som redan idag är en bristvara.
Ont om kvinnor
Maria Borelius påpekade bristen på kvinnor inom branschen, något som avspeglades såväl bland debattörerna som åhörarna.
- Kunde vi locka lika många kvinnor som män till elektronikindustrin skulle inte bristen på personal vara ett problem längre, säger hon.
Bill Brox, vd för Imego, höll med och berättade att han efter ett antal studieresor insett att könsfördelning är bättre i andra länder.
- I Irland var minst hälften av de som studerade elektronik kvinnor. I det avseendet ligger Sverige långt efter, konstaterar han.
Irlands framgångar förklaras med en satsning på faddersystem där universitetsstudenter hjälper gymnasielever, vilket har lockat unga tjejer.
Men expansionen kommer inte som tidigare att bygga på framgångar inom telekom utan inom andra relativt outvecklade områden, som exempelvis mikromekanik, bioteknik och optoelektronik.
- Gränssnittet mellan olika tillämpningsområden håller på att suddas ut. Om vi i Sverige kan kombinera olika teknikområden har vi goda möjligheter att expandera, säger Claes ånstrand, statssekreterare vid näringsdepartementet.
Han anser att elektronikindustrin har ovanligt bra förutsättningar jämfört med det övriga näringslivet.
- Svensk elektronikindustri har sin bas i ett utmärkt industrikunnande, en hög IT-mognad och är världsledande inom vissa segment, säger han.
Vidare befästes, föga överraskande, att ett bra innovationsklimat är en förutsättning för att Sverige verkligen ska kunna växa som elektroniknation. Koncentrationen av företag som sysslar med radioteknik i Lund samt högfrekvensteknik i Malmö nämndes som exempel på regioner som medvetet satsat på att bli framgångsrika inom ett område.
- Sverige kommer fortsatt att ha en klar framtid inom produktutveckling och prototypframtagning, säger Björn Boström på Ericsson.
Han tycker sig dock se en alltmer uttunnad kompetens inom forskningen, vilket bekymrar honom. Han får medhåll av Bill Brox från forskningsinstitutet Imego.
- Det dröjde ända till mitten av nittiotalet innan Sverige fick sin första professur inom elektronikproduktion. Det säger något om vår syn på grundforskning inom området, säger han.
Gunnar Landgren, prorektor för IT-universitet i Kista, anser att den breda satsningen på elektronikforskning i landsorten är ett misslyckande.
- Vi borde titta på hur andra länder satsar sina forskningspengar. Sverige är ett så pass litet land att vi inte har råd att bedriva högkvalificerad forskning på alltför många ställen, säger han.
Han får medhåll av Glen Svedberg på Flextronics som anser att det skulle vara mer effektivt att samla kunskapen på ett eller kanske två ställen.
- Elektronikutbildningarna är för utsmetade idag, vi borde göra en kraftsamling istället, säger han.
Men en eventuell expansion kräver kvalificerad personal, något som redan idag är en bristvara.
Ont om kvinnor
Maria Borelius påpekade bristen på kvinnor inom branschen, något som avspeglades såväl bland debattörerna som åhörarna.
- Kunde vi locka lika många kvinnor som män till elektronikindustrin skulle inte bristen på personal vara ett problem längre, säger hon.
Bill Brox, vd för Imego, höll med och berättade att han efter ett antal studieresor insett att könsfördelning är bättre i andra länder.
- I Irland var minst hälften av de som studerade elektronik kvinnor. I det avseendet ligger Sverige långt efter, konstaterar han.
Irlands framgångar förklaras med en satsning på faddersystem där universitetsstudenter hjälper gymnasielever, vilket har lockat unga tjejer.
Lisa Ringström
