About / Advertise
Det bästa för svensk mikroelektronikforskning är att de tre stora forskningslaboratorierna specialiserar sig.Den slutsatsen drar Vetenskapsrådets och Vinnovas utvärderingsgrupp efter att ha granskat laboratorierna vid KTH, Chalmers och Uppsala universitet.
Utvärderingsgruppen föreslår att KTHs halvledarlaboratorium ska specialisera sig på halvledarteknik och fotonik medan MC2 på Chalmers inriktar sig på högfrekvenselektronik och litografi i nanometerskala. Ångströmlaboratoriet i Uppsala ska bli bäst på nanoteknik och bioteknik. I stort sett motsvarar det vad respektive labb gör redan idag, och ingen har heller haft några egentliga invändningar på den punkten.Gruppen föreslår vidare att det bildas ett nationellt nätverk, Svenska nanotekniknätverket (SNN), som ska samordna verksamheten och inköp av utrustning mellan de tre labben, samt fördela medel till användarstöd. SNN ska också vara en nationell forskningsresurs som kan utnyttjas av andra högskolor och företag.
Bäst betyg överlag får det nyaste laboratoriet, MC2. Äldst är KTH, och där hittas också de största bristerna i utrustning och organisation. Men verksamheten får fullt godkänt.
- Våra sakkunniga är överens om att verksamheten vid alla tre laboratorierna är bra, i delar rent av i världsklass, säger professor Karl-Fredrik Berggren från Linköping som har suttit ordförande i utvärderingsgruppen.
- Det största problemet är att de inte har tillräckliga basanslag för drift och underhåll. Därför föreslår vi att de får ett årligt drifttillskott på 20 miljoner kronor att dela på.
Extrapengarna ska fördelas så att var och en får fem miljoner, medan de sista fem miljonerna delas ut efter en utvärdering som ska göras varje år - bäst resultat ger mest pengar. Den idén har man lånat från amerikanska NSF, där den enligt Berggren har visat sig fungera bra.
För lite planering
Inte oväntat är utvärderingsgruppen kritisk mot det man beskriver som bristen på centralstyrning. Det har saknats övergripande planering när forskningsrenrummen har byggts upp och finansieringen sker på diffusa vägar vid sidan av ordinarie forskningsanslag.
De tre laboratorierna har haft ett eget, informellare samarbete sedan hösten 2000, kallat Spin. Jämfört med det är SNN ett steg framåt enligt Nils Nordell som är föreståndare för KTHs halvledarlaboratorium.
- Spin har fungerat i så måtto att vi har kunnat samplanera inköp av tung utrustning, men det har inte gett några nya pengar. Det ska ju SNN göra, säger han.
Hans Hentzell, vd på forskningsbolaget Acreo, är inne på samma tankar.
- Det är viktigt att det nu slås fast att det behövs statligt stöd till labben. De kan inte leva enbart på forskningsanslag.
I direktivet står att utvärderingen ska omfatta just dessa tre laboratorier, men Karl-Fredrik Berggren utesluter inte att fler institutioner kan komma att anslutas till SNN i framtiden.
- Jag kan tänka mig att till exempel nanotekniklaboratoriet i Lund skulle vara intressant.
Rapporten blev klar i slutet av maj och har presenterats för Vetenskapsrådet, som ska fatta beslut om att inrätta nanotekniknätverket före årsskiftet. De 20 extra miljoner som gruppen föreslår finns med i den anslagsansökan som Vinnova just nu skriver på (se artikeln ovan).
Lennart Pettersson
