Zigbee-standarden är fortfarande under arbete och lär inte bli klar förrän tidigast i slutet av året. Men grunddragen är klara: Där Bluetooth baserar sig på en 32-bitars Arm-processor ska Zigbee klara sig på en 8-bitars styrkrets och 10 kB minne. Tanken är att det ska gå att bygga kretsar för under två dollar. Strömförbrukningen ska inte vara större än att kretsen kan klara sig i mellan sex månader och 2 år på två vanliga AA-batterier.
Detta ska användas till att göra radiostyrda leksaker, fjärrövervakning, sensorer, smarta hem och andra radiotillämpningar där det inte är så kinkigt med överföringskapacitet, men där det är desto viktigare att tekniken ska klara sig utan tillsyn.
Egentligen är Zigbee två standarder i en. För det fria 2,4 GHz-bandet är överföringskapaciteten 250 kbit/s, för lägre frekvenser 20 kbit/s. Vid 2,4 GHz får Zigbee inte mycket bättre räckvidd eller energiåtgång än Bluetooth, för hemautomation och liknande vill man ha lägre frekvenser som kräver mindre ström och inte blockeras lika lätt av väggar.
Men för de lägre frekvenserna finns inga internationellt definierade öppna band. I stället har man definierat en kanal vid 868,3 MHz för europeiskt bruk, och tio kring 915 MHz för USA, med en kapacitet på 20 kbit/s.
De lägre frekvenserna använder en helt annan moduleringsteknik än 2,4 GHz-varianten, och det finns inget tvång i Zigbee-standarden att man ska stödja alla tre frekvenserna. Det är därför fullt tänkbart med Zigbee-apparater som inte kan prata med varandra. Och det är nog lika bra så, för vad skulle teddybjörnen kunna tänkas hitta på att säga till tjuvlarmet?
Elias Nordling