Europas mest automatiserade fabrik för optokomponenter ska snart börja massproducera världens mest kostnadseffektiva modul för bredbandsaccess över korta avstånd. Det berättar Tsviatko Ganev, nybliven chef för Zarlink Semiconductor i Järfälla.
Tsviatko Ganev, född 1947 i Bulgarien, har examen i teknisk fysik från Uppsala. Forskade på KTH och Institutet för Mikroelektronik 1978-1982 och lade då grunden till Rifas, sedermera Ericssons satsning på fiberoptiska komponenter. Ansvarade för Ericssons mikroelektronik fram till 1993, därefter för transmissionsprodukter för mobiloperatörer. Vd på Elektronikgruppen år 2000, därefter konsult till i juli då Zarlink utsåg honom till chef för hela optoverksamheten och tillika vd för det svenska bolaget. |
En enda kontakt ansluter tolv optiska fibrer. Modulen är bara några kubikcentimeter stor, drar inte mer än ett par watt, och kostar under hundra dollar.
Hela härligheten är utvecklad och tillverkad hos Zarlink i Järfälla. Och det är med påtaglig stolthet som Tsviatko Ganev lyfter på locket till den juvelskrinsliknande asken och visar upp modulen.
- Det här kan inget systemföretag utveckla. Bara en kostnadsfokuserad renodlad komponenttillverkare kan få fram en sådan här modul till detta pris, säger han.
Han borde veta. Visserligen har han bara varit på Zarlink i en dryg månad. Men Tsviatko Ganev började utveckla optokomponenter redan 1978, på dåvarande Institutet för Mikrovågsteknik. Så småningom flyttade han till Ericsson, och drog igång optoverksamheten där.
- Vi höll till i ett garage i Kista - samma plats Ericsson Microelectronics ligger på idag.
Under sina 18 år på Ericsson byggde Tsviatko Ganev upp en stor del av komponentverksamheten där. Efter ett mellanspel som vd för börsnoterade Elektronikgruppen - "Jag slutade eftersom jag inte hade förtroende för styrelsens ordförande längre" - och en tid som konsult så är det åter optokomponenter som gäller. Cirkeln är sluten.
Skillnad i kostnadsfokus
- Den stora skillnaden mellan Zarlink och Ericsson är kostnadsfokus. På Ericsson skulle optokomponenterna stärka systemen. Utvecklingen styrdes av Ericssons transmissionsstrategi - inte av kostnaden.
På Zarlink är det accessidan, i första hand gigabitroutrar som driver utvecklingen. De kräver - enligt Ganev - låg kostnad, massproduktion och hög kvalitet.
- Vi fokuserar enbart på access, och här finns ingen kris som i andra delar av optoindustrin. När långdistansnäten byggdes ut 1996-2001 så hängde accessidan inte med. Det kan låta konstigt, men ingen förutsåg att accessnäten också skulle behöva byggas ut.
- Dagens gigabitroutrar håller på att slå i taket, och routrarna för 10 Gbit/s är på väg. Då måste routertillverkarna reducera sina kostnader, och då behöver de våra moduler. Precis som alla andra inom bredbandsaccess, alla som vill ha fiber till hemmet, säger han.
Att vara optotillverkare med framtidstro i Stockholm innebär bland mycket annat att man blir nedringd av kompetenta människor som söker jobb. Tio-tjugo samtal om dagen kan det bli. Men Tsviatko Ganev har samma besked till alla.
- Tyvärr har vi inte behov av fler utvecklare. Min viktigaste uppgift under det närmaste halvåret är
att gnugga kostnaderna - vi tittar på delar av ören för att se hur långt vi kan pressa modulens pris.
Blir modulen den succé som Ganev hoppas på så kommer dock Järfällafabriken att leverera betydligt mer än dagens 30 000 till 50 000 komponenter i månaden.
Opto står för en knapp tiondel av Zarlinks omsättning, men optoandelen av FoU-budgeten är avsevärt större. Planen är förstås att optosidan ska öka i betydelse, och framför allt gå med vinst vilket den ännu inte gör.
- Vi har Europas mest automatiserade produktionslina för optokomponenter. Det vågar jag säga, för jag har sett varenda en.
- Processutfallet är a och o. Vi håller minst 80 procent - hamnar vi lägre är vi på fel spår.
Det låter som ett osannolikt högt processutfall, eller yield som branschtermen lyder. Andra optotillverkare pratar om utfall på delar av procent. Men det är förstås skillnad på de relativt enkla halvledare som Zarlink gör och exotiska saker som avstämbara lasrar. Faktum är att det var kapseln som tog mest tid att utveckla till den nya modulen.
- Kapslingen och den tillhörande finmekaniken tog nog 60 procent. Optiken och det optiska gränssnittet tog 20 procent, ungefär lika mycket som halvledarlasern.
Zarlinks höga automationsgrad och fina utfallssiffror gör att man i princip skulle kunna driva foundryverksamhet, alltså stå för sammansättningen av andra företags optokomponenter.
- På längre sikt är det ingen omöjlighet. Men på kortare sikt är det mer sannolikt att vi själva sätter upp tillverkning någon annanstans i världen, närmare våra kunder. I Kina till exempel.
Nationellt optoprogram
Zarlinks optoverksamhet i Järfälla är något av en isolerad ö i optosverige. Bortsett från att grannen ADC hyr en del av lokalerna så har man knappt något samarbete med andra optoföretag i landet.
Tsviatko Ganev tycker att det är lite synd. Han var med på det Nationella Mikroelektronikprogrammets tid under sent 1980-tal, och har en hel del gott att säga om det initiativet. Om något liknande skulle startas inom opto så lovar han på stående fot att Zarlink gärna bidrar med pengar och personal.
- Kompetensen här i Stockholm och på Chalmers är i absolut världsklass. Men det måste finnas en central kraft. Initiativet måste komma från näringsdepartementet.
- Idag finns inget sådant. Det är tragiskt, säger han.
Adam Edström