Vad har egentligen staten för strategi när det gäller forskningen inom fotonik och mikroelektronik? Frågan har hamnat i brännpunkten efter Ericssons beslut att avveckla all sin verksamhet inom området.
Att frågan dessutom kräver ett snabbt svar understryks av att Optillion stänger sin forskningsenhet i Göteborg den sista oktober och att lasertillverkaren ADC sagt upp all personal i Järfälla till december. Dessutom hänger många av de nystartade optoföretagen i mycket sköra trådar.
Varken näringsdepartementet eller utbildningsdepartementet har visat upp någon plan för området. Forskarsverige har länge försökt få upp frågan på bordet men fått nöja sig med allmänt hållna svar om att området är viktigt. Någon kompensation för det tapp i finansieringen som uppstår när Strategiska forskningsstiftelsen nu minskar sina bidrag från 1,1 miljarder till cirka 500 miljoner per år har inte kommit.
Så plötsligt i somras, som en blixt från klar himmel, gick det att ordna fram närmare 30 statliga miljoner för att rädda en grupp på 14 personer från Ericsson. Motivet är att den spetskompetens som gruppen besitter inte får splittras. Men generaldirektör Per Eriksson på Vinnova kan inte visa på någon bakomliggande strategi.
- Det är inte en så jättestor sektor, vi räknar med att överblicka den, säger han.
Han antyder också att det pågår ett räddningsförsök av Optilliongänget i Göteborg. Kanske kan man integrera deras unika kompetens inom mikrovågs- och byggsättsområdet med kompetenscentret CHAC på Chalmers. För Ericssons optokomponenter i Kista ser läget betydligt bistrare ut, liksom för högskolorna.
- Vi har inte så mycket pengar, det är jättejobbigt, säger Per Eriksson.
Visserligen pågår förhandlingar med näringsdepartementet inför nästa budgetår. Men Vinnova har redan lovat att stödja Ericssongruppen med 24 miljoner, pengar som egentligen inte finns.
Får inte Vinnova utökade anslag måste pengarna tas från befintlig verksamhet. Och dagens stöd till opto- och mikroelektronik handlar bara om nålpengar.
Man kan inte låta bli att undra om sommarens räddningsaktion snarare beror mer på några Ericssondirektörers personliga inflytande än på
en genomtänkt strategi från statens sida.
Per Henricsson