Formellt sett är Acreo ett aktiebolag med staten som huvudägare sedan tio år tillbaka även om många fortfarande kallar Acreo för institut. Hur som helst har verksamheten sakta stöpts om under Hans Hentzells ledning. Idag ligger fokus på att förädla och förmedla forskningsresultat. Den egna forskningen är numera minimal. När Hans Hentzell tillträdde som vd i början av 1999 var ett av hans mål att öka omsättning från 130 miljoner kronor till cirka 300 miljoner kronor. Det behövs för att kunna täcka kostnaderna för de tre renrum som finns i Kista, Norrköping och Hudiksvall. Omsättningen ökade också raskt liksom antalet anställda, men när luften pyste ur telekombubblan drabbade det Acreo. Bolaget hade knoppat av ett antal företag som levde på riskkapital. De blev direkt kunder till Acreo eftersom produkterna inte var färdigutvecklade. När pengarna sedan tog slut för de nystartade företagen tappade även Acreo intäkter. Dessutom har den allmänna konjunkturen sviktat betänkligt vilket såklart påverkade övriga kunder. Som grädde på moset har staten dessutom varit njugg med bidragen till Acreo under lågkonjunkturen. Sammantaget resulterade det här i att 21 personer fick sägas upp ifjol för att minska kostnaderna. - Vi kommer att göra en liten förlust på en omsättning på 215 miljoner kronor för 2003 men jag tycker att vi har visat att vi har anpassat oss. Driften av halvledarlabben är dock något av en gökunge för Acreo. De slukar mellan 60 och 80 miljoner kronor årligen oberoende av hur stor beläggningen är. - Vi kan inte överleva utan stat-liga bidrag till labben. Vi skulle behöva ungefär 20 miljoner kronor för Kista, sex miljoner för Norrköping och fem till Hudiksvall per år. Labben behövs inte enbart för utvecklingsverksamheten. De används också för kommersiell produktion och i motsats till högskolelabben har man kompletta produktionslinor inklusive kapsling. |
Och Hans Hentzell känner numera att han har uppbackning av staten, främst genom Vinnova.
Verket har fått 100 miljoner kronor i extra anslag för i år till mikroelektroniken och Acreo kan därmed fortsätta några stora och viktiga projekt. Exakt hur mycket och till vilka projekt är dock inte klart.
Statens grundanslag till Acreo är inte mer än 17 miljoner per år eller runt 7 procent av omsättningen. Pengarna man får används till kompetensutveckling.
Bland annat tittar man på nya områden som nanoteknik, bioteknik och polymerteknik kombinerat med bioteknik.
- Men det är alldeles för lite pengar. I många andra länder ligger motsvarande siffra på 30 procent vilket skulle motsvara 60 miljoner kronor för Acreos del.
Staten tjänar på Acreo
- I fjol gav varje krona staten satsade på oss en omsättning på 7 kronor hos företag som anlitade oss. Och man brukar räkna med att 40 procent av ett företags omsättning går tillbaka i form av olika skatter. Så visst är vi lönsamma för staten.
Tar man med även Altitun, som knoppats av från Acreo, är återbäringen hela 55 gånger sedan 1999.
- Och varför ska man inte göra det? säger Hans Hentzell.
Lasertillverkaren Altitun köptes av kanadensiska ADC för över åtta miljarder kronor vilket bland annat genererade en miljardinkomst i form av reavinstskatt för staten.
Under Hans Hentzells ledning har Acreo vuxit starkt utanför Kista. Det gäller framför allt verksamheten i Norrköping med systemkonstruktionscentrat Socware och papperselektroniken liksom fiberverksamheten i Hudiksvall med den tillhörande testbädden för bredbandskommunikation.
- Vi har blivit mycket mer av en systemintegratör än en komponentutvecklare, säger han.
Kan bli sammanslagning
Det här gör att frågan om vilket block Acreo ska tillhöra när staten nu vill minska antalet forskningsinstitut genom sammanslagningar inte är solklar.
- Det viktiga är att Acreo hamnar i en miljö där vi får synergieffekter på teknik- och markandssidan.
Tänkbara partners är därför IVF, Sics, SP, Imego liksom FOI. Men omvandlingen har gått trögt så det verkar inte vara bråttom att välja partner.
En annan fråga som också dragits i långbänk är IVSS, det nationella projektet kring fordonssäkerhet som leds av vägverket och har en budget på maximalt 640 miljoner för fem år. Verksamheten skall enligt uppgift starta i år och Acreo räknar med att delta i flera projekt, bland annat kring kommunikationslänkar och sensorer.
Men 2004 ser ut att bli ett spännande år på fler fronter. Ett par stora projekt går in i avgörande faser och dessutom avgörs det om Ericssons halvledarfabrik i Kista ska läggas ned eller om Vinnovas räddningsplan går i lås.
- Vi står inte och faller med Fab 6 eftersom vi nästan inte har någon verksamhet på kiselområdet, men självklart är det en viktig signal till omvärlden hur det går.
Riskkapitalet avgör
Han har själv deltagit i den utredning kring Fab 6, ofta kallad submyfabben, som Vinnova drog i gång för ett halvår sedan.
- Vi har med hjälp av konsulter visat att det finns en marknad och intresserade kunder för den typ av rf-kretsar som tillverkas i fabriken. Men det har ännu inte kommit igång något säljarbete och man har inte kunnat få fram riskkapital.
Det behövs åtminstone 25 miljoner euro från start och lika mycket i statliga garantier för att skapa trovärdighet.
- Som det nu ser ut verkar det vara små möjligheter att fabriken kommer att leva vidare men det är dagsnotering på chanserna.
- Det är synd för Vinnova, Acreo och KTH har verkligen ansträngt sig.
Om chanserna för ett svenskt rf-foundry är små så är det desto troligare att en eller ett par av Acreos projekt knoppas av under året.
Forskningsbolaget har ett gott "track rekord" när det gäller avknoppningar även om det varit stiltje under de två senaste åren.
- Vi saknar inte idéer utan det är bristen på riskkapital som bromsat. Jag räknar med att det ska lossna i år.
Det är systemkonstruktionsprojektet Socware i Norrköping och Lund liksom papperselektroniken som ligger först i kön.
Att det varit stopp ett tag är kanske inte enbart av ondo.
- De bolag vi har knoppat av har inte alltid varit mogna utan har krävt rätt mycket utvecklingsarbete.
Så om Hans Hentzell och Acreo har genomlevt några tuffa år ser 2004 mycket spännande ut.
Per Henricsson