- Just nu jobbar vi med att utse en styrelse för nätverket. Vi hoppas att det ska vara klart vid halvårsskiftet så att verksamheten kommer igång snabbt och de nya medlen kan göra nytta ute på labben, säger Leif Eriksson, forskningssekreterare på Vetenskapsrådet.
Satsningen bygger på en utvärdering av de tre labben
- MC2 vid Chalmers, Elektrumlaboratoriet vid KTH och Ångströmslaboratoriet vid Uppsala universitet - som Vetenskapsrådet lät göra för drygt två år sedan. Då rekommenderades att varje labb skulle få 5 miljoner per år som basresurs och att de resterande fem skulle kunna användas friare. Så blir det dock inte.
Istället kommer styrelsen att få ett stort ansvar för att välja hur finansieringen ska skötas.
- Men pengarna ska gå till användarstöd för att forskningsinstitut, forskare på högskolor och företag ska ha råd att komma in och använda labben samt till drift och underhåll av labben, säger Leif Eriksson.
Två år har det alltså tagit från utvärdering till handling. Vetenskapsrådet startade visserligen redan 2003 med att bevilja 2,5 miljoner till labben för liknande ändamål och intrycket är att
Wallenbergsstiftelsen och SSF snarast väntat på att alla finansiärer ska gå med. Vinnova har däremot stretat emot. Det första upplägget på finansiering attraherade inte myndigheten.
- Ur vårt perspektiv är det viktigt hur man lyckas i samspelet mellan labb, högskola, forskningsinstitut och företag, säger Per Eriksson generaldirektör på Vinnova.
- Vi kan inte sätta in pengar om vi inte ser att de kan generera tillväxt. Med upplägget nu är vår satsning på fem miljoner under tre år tryggad.
Hans Hentzell, vd på forskningsinstitutet Acreo, och Stefan Bengtsson, forskningschef på Chalmers MC2-lab, ser också positivt på en utveckling i den riktningen.
- Genom stödet får vi även möjlighet att samordna verksamheten mellan de tre labben och därmed erbjuda en bättre fungerande infrastruktur för företag och forskare, säger Stefan Bengtsson.
Intressant är också att de pengar som nu läggs på nätverket verkligen är nya friska pengar, och inte pengar som bara omfördelas inom närbelägna forskningsområden. Vetenskapsrådet tar exempelvis sina pengar från en anslagspost som rådets styrelse ska använda för samordning och ämnesövergripande satsningar.
- Detta är helt nytt för oss. Vi har aldrig tidigare stött något liknande inom detta område. Pengar som vi fördelar till olika projekt inom naturvetenskap och teknikvetenskap kommer från andra anslagsposter och det är vattentäta skott där mellan, säger Leif Eriksson.
Pengarna som Vinnova lägger in i nätverket härrör från de 100 miljoner kronor myndigheten fick som extra tillskott i budgetuppgörelsen mellan regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet i höstas.
- Det hade varit väldigt mycket svårare att satsa på detta nätverk utan dessa extra pengar, säger Per Eriksson.
Anna Wennberg