About / Advertise
Man kunde tro att högre makt inte behöver hjälp av moderna mänskliga IT-påfund för att kommunicera med fårskocken här i jämmerdalen. Men icke – de kyrkliga samfunden är nutidsanpassade och använder såväl sociala medier som Ipod. Och den okontante kan numera ge kollekt per kreditkort.
Inför valet till kyrkofullmäktige den 20 september öppnade Svenska Kyrkan möjligheten att be till Gud via dess hemsida. Alla är välkomna – på www.svenskakyrkan.se/be kan vem som helst skriva in sin bön. De inskrivna bönerna går sedan – om den bedjande så önskar – vidare till någon av landets domkyrkor för uppläsning, och, får man anta, därmed vidarebefordran till högsta instans.Satsningen blev snabbt populär. Redan första veckan strömmade över 5000 böner in på sajten, varav 3700 slussades vidare till domkyrkorna. Man får gissa att kyrkokansliet i Uppsala, som sköter administrationen, väljer bort en del av de mindre seriösa bönerna och rensar bort uppmaningar som ”Gode gud, låt AIK förlora” (även ”Gode gud, låt AIK vinna” förekommer), ”Hej gud, jag vill ha en öl” eller ”Snälla Gud, jag vill ha en italienare”. Fast hur urvalet sker är lite oklart – rimligen är föremålet för bönen en sak mellan den bedjande och den högste.
Sajten har, på modernt manér, förstås de rätta kopplingarna till sociala medier som Twitter och Facebook. Och den har förstås diskuterats på Svenska Kyrkans Facebooksida, en tämligen aktiv sida med drygt 1 400 fans. Därifrån kan man också klicka sig fram till kyrkans reklamfilm på Youtube, ett klipp som hittills visats nära 3 000 gånger.
Och skulle man vara i akut bönebehov och inte råka sitta framför en dator så går det bra med SMS. Numret är 71160, och kostnaden är inte högre än för ett vanligt SMS. Men man har bara 160 tecken på sig, så denna variant kräver koncist bönespråk.
En annan central del av kyrkolivet, upptagandet av kollekt, har också inträtt i IT-åldern. Svenska Flexirent har för ändamålet utvecklat en kontokortsterminal kallad Kollektomat. Företagets vd Göran Peterson (för övrigt barnbarn till Pingströrelsens förgrundsgestalt Lewi Pethrus) är dock noga med att påpeka att Kollektomaten inte ersätter den traditionella kollekthåven utan bara utgör ytterligare ett betalningssätt för den som vill dela med sig av sina världsliga rikedomar.
Kollektomaten har både pekskärm och pinkodsterminal, och skriver efter förrättat värv ut såväl kortkvitto som gåvokvitto. Den går att programmera så att den givmilde kan styra om tiondet ska gå till fattiga barn, till kyrkorummets bevarande eller något annat.
Alla Pingstkyrkans 500 församlingar, och en rad andra fristående samfund, har enligt Flexirent försetts med kollektomat. I Svenska Kyrkan är det dock alltjämt kontanter – eller möjligen den proverbiala byxknappen – som gäller när officianten går med håven.
Att Bibeln digitaliserats är knappast någon nyhet – den finns som såväl mp3-fil som textfiler. På exempelvis voxbiblia.se kan enskilda evangelier läsas upp gratis via bredband. Men vill man ha hela verket i exempelvis sin Ipod får man betala en slant.
Även här har dock förstås piraterna varit framme – bibliska bittorrents är inte svårare att googla fram än mer världsliga verk.
Hur Gud ser på piratkopiering av Guds ord är inte känt. Men nog måste man säga att många av de troende hänger med i det uppkopplade samhällets tidevarv.
