JAN TÅNGRING:
Varför går nobelprisen till datavetare?
Två datavetare på Googles AI-dotterbolag Deep Mind får nobelpriset i kemi för sin hobby att vika virtuella proteiner med hjälp av generativ AI. En tredje datavetare får kemipriset för mjukvara som designar proteiner. Kommer det att fortsätta såhär?
Det börjar kännas overkligt.
Idag går kemipriset till tre datavetare och igår var det även datavetare som lade beslag på fysikpriset, vilket fick vetenskapsjournalisten och fysikern Sabine Hossenfeld att utbrista ”Hallå Stockholm – var är vårt Nobelpris?”.
Demis Hassabis förutspår proteinstrukturer tillsammans med kollegan John Jumper och deras neuronnät Alphafold.
– Det är väldigt surrealistiskt, det är svårt att greppa. Jag blev liksom tom i några minuter, säger han om deras pris.
David Baker får separat kemipriset, också för arbete med proteindesign, och också det datorbaserat.
Medicinpriset är redan utdelat och gick inte till datavetare, om du undrar. Det känns som en möjlighet som gick förlorad! Det finns massor av tillämpningar inom medicin: neuronnät pekar ut tumörer, frakturer och infektioner, gör prognoser och rekommenderar medicinering.
Litteraturpriset då? Kan det gå till artificiella neuronnät. Vi får se! Den här texten är i alla fall researchad och författad under flitigt anlitande av ChatGPT.
Hur ska man förstå att nobelpriserna går till datavetare? Kommer det att fortsätta så? Eller var det bara ett kul koncept kommittén knäckte kring konferensbordet?
Man kan nog inte räkna med att det kommer att fortsätta på det här viset.
Men notera att den kände datavetaren – och fysikdoktorn – Stephen Wolfram försöker ta fram en theory of everything – fysikernas heliga graal, en ensam teori som förklarar all fysik – baserad på datastrukturer och algoritmer.
Så idag är det nobelpriskommitténs fysiker och kemister som sluter datavetare till sitt bröst och förklarar för dem och världens samlade massmedia att de ”egentligen” är fysiker och kemister.
I morgon är det tvärtom. Fysikernas ontologiska hegemoni sönderfaller och vi ser naturen för den algoritm den egentligen är.