About / Advertise
Per Henricsson:
Vem i hela världen kan man lita på?
Artikeln i Bloomberg Businessweek den 4 oktober om att kinesiska agenter placerat en avlyssningskrets på ett serverkort från Supermicro fick enormt genomslag. Trots att alla utpekade mycket kraftfullt förnekade historien fortsatte den att leva under flera veckor med nya ”avslöjanden” utan att någon kunde visa upp ett endaste hackat kort.
Den som lyssnade till Michael Pecht på Stora Elektronikdagen en vecka tidigare, den 26 september, var knappast förvånad över vad som kan hända i underleverantörsledet. Han är professor på universitet i Maryland, USA, och var inbjuden av Smartare Elektroniksystem som inledningstalare.
Budskapet var lika enkelt som skrämmande, kräver man att underleverantörerna ska sänka priset med fem procent varje år, tappar man efter några år kontrollen över innehållet i produkterna.
Och då handlar det inte om medvetet planterade spionkretsar utan bara om företag och anställda som tar genvägar för att kunna möta kravet om ständigt sänkta priser.
Som grundare av forskningscentret CALCE (Center for Advanced Life Cycle Engineering) vid universitet i Maryland har Michael Pecht varit med om att avslöja ett antal häpnadsväckande fusk.
Som när det uppstod tillförlighetsproblem i ett kretskort. Orsaken visade sig vara ihåliga glasfibrer i mönsterkortet. Med en leverantör som köpte garn från 20 olika företag som i sin tur köpte från olika trådtillverkare, alla i Kina, var det i princip omöjligt att reda vem som levererat de ihåliga glasfibrerna.
Ett annat problem han redde ut härleddes till en spänningsregulator. Tillverkaren hade bytt processnod för att sänka tillverkningskostnaden utan att byta kapsel och ändra produktnummer. Den nya och betydligt mindre kretsen monterades på ena sidan av samma kapsel som använts tidigare vilket såklart inte fungerade hållfasthetsmässigt. Tilläggas kan att företaget bytte tillbaka till den ursprungliga processen när problemet uppdagades. Inte heller denna gång ändrades produktnumret.
Ytterligare ett exempel är reläer där innehållet bytts från analogt till digitalt utan att tillverkaren markerat det som en ny produkt. Funktionen var ju densamma.
Det här handlar inte bara om elektronikkomponenter, ett företag som öppet erkänt fusk är japanska Kobe Steel vars högkvalitativa stål bland annat används i flygplan, tåg, kärnkraftverk och bilar. Delar av produktionen har inte levt upp till specifikationerna men ändå sålts som fullvärdigt.
Sen finns givetvis alla falska komponenter. Det kan handla om allt från kapslar som är tomma till återanvända, utgångna eller ommärkta komponenter men också komponenter som förvarats under felaktiga förhållanden. I bästa fall fungerar de inte, och det blir bara en ekonomisk smäll. I värsta fall hamnar de i ett kärnkraftverk eller flygplan.
Så för att svara på frågan som Hoola Bandoola band ställer i progglåten från 1972, när man kräver fem procent billigare komponenter varje år, går det inte att lita på någon.
