About / Advertise
I senaste utgåvan av Svenska Akademiens Ordlista finns en av branschen länge efterlyst nyhet — ordet ”chip” är nu upphöjt till svensk standard. Och tack vare webben har W blivit en egen bokstav.
i elektronikbranschen har ordet ”chip” använts lika länge som det funnits integrerade kretsar. Men Svenska Akademien har i sin ordlista framhärdat med att det minsann heter ”chips”, samma i singular och plural. Vilket många journalister, däribland vi på Elektroniktidningen, därför använt som standard.Nu har dock Akademien ändrat sig. Nyligen kom den trettonde upplagan av SAOL, Svenska Akademiens Ordlista, och där har minsann ”chip” upphöjts till samma status som ”chips”. Båda formerna är alltså accepterade.
En månne ännu större nyhet är att bokstaven W numera räknas som en egen bokstav, och inte en variant av V. Det svenska alfabetet har därmed 29 bokstäver i stället för 28, något som kan få stora konsekvenser för bland annat sorteringsalgoritmer. Bland de nya orden på w återfinns exempelvis "webb" - om detta fenomen hade börjat på en annan bokstav hade W-revolutionen förmodligen inte inträffat.
En hel rad andra elektronik- och datorrelaterade ord har också letat sig in i spalterna i nya SAOL. Cache och cookie är exempelvis numera accepterade som svenska ord, liksom pixel, pinkod, transponder, blogg och skräppost.
Akademien tycker också att ”bakstreck” är benämningen som bör användas för det bakåtvända snedstrecket som på engelska kallas ”backslash”. Likaså rekommenderas ”spridprogram” för det engelska ”shareware”.
Något överraskande tycker SAOL att även ”interface” är ett godkänt svenskt ord. Här rekommenderar man dock det svenskare ”gränssnitt”.
SAOL är förvisso ingen officiell standard, men används som rättesnöre av skribenter och språkanvändare i hela det svenska språkområdet. Den trettonde upplagan av SAOL innehåller ungefär 5 000 fler ord än föregångaren. Cirka 10 000 ord har tillkommit och 5 000 har försvunnit. Bland ord som inte längre finns med finns föråldrade ord som ”fysiljering”, ”hövitsmannaskap”, ”knoddaktig” och ”baldakinbärare”. Även beteckningar på knappt existerande fenomen har försvunnit, som ”lantpolis” och ”hednamission”.
Därtill har en del finlandssvenska uttryck tagits bort, som ”tobakspaus” (rökpaus) och ”peksticka” (pekpinne). I gengäld har några nyare finlandssvenska ord tillkommit, bland dem det briljanta ordet ”slagfel” (skrivfel på tangentbord). Kanske något att anamma även utanför Österbotten?
