Synnerligen förenklat utgick ingenjörerna från vanlig tunnfilmsteknik. där cylindriska kaviteter av aluminiumoxid skapades med anodiseringsteknik samtidigt som ett elektriskt fält såg till att de nanostora kaviteterna hamnade parallellt. Därefter skickades en blandning av metan och vätgas ner i hålen, och mikrovågor fick bryta upp metanmolekylerna, vars kolatomer då förmåddes att bilda vertikala kolnanorör ut ur kaviteterna. Eftersom det växer ett nanorör ur varje kavitet så går det att styra deras tillväxt individuellt, vilket forskarna anser vara ett stort framsteg.
Nanorören tar ett par minuter på sig att växa färdigt, och de blir mellan 30 och 50 nm i diameter, allt enligt forskningssajten Physorg.com (länk) .
Nanorör pekas ofta ut som basen för nästa generations elektronik, när CMOS når vägs ände. Än så länge återstår dock mycket forskning innan några kommersiella tillämpningar kan skönjas vid horisonten.