About / Advertise
Elektroniktidningen kan idag servera Vinnovas rykande färska analys av den svenska elektronikbranschen. Rapporten omfattar företag med 64 000 anställda och med en sammalagd omsättning på 272 miljarder kronor.
Analysen är baserad på data från 830 företag.
– Vi har lagt ned ett antal manmånader på att identifiera företagen, att koppla ekonomiska data till dem, att sätta in dem i värdekedjan och att skriva rapporten, säger Sven Lindmark som arbetar på IMIT, Institute for Management of Innovation and Technology, på Chalmers.
Han har hållit i kartläggningen som gjordes på Vinnovas uppdrag.
Arbetet med att samla in rådata genomfördes våren 2005. För att identifiera elektronikföretag användes olika databaser, men även källor som tidningarna Ny Teknik och Elektroniktidningen.
Därefter sållades företag som inte arbetar med hårdvara bort. Urvalet gjordes i samarbete med bland annat Vinnova. Ett exempel på svårigheten med att dra gränsen är distributörer.
– Vi ville inte ha med rena distributörer typ Dustin. Det resulterade i att vissa företag kom med och andra inte, men gränsdragningen är inte helt självklar.
Att få en hundraprocentig täckning i en sådan här undersökning är givetvis omöjligt men Sven Lindmark räknar ändå med att han fått med 80 till 90 procent av alla företag som borde vara med.
Ett område som visat sig svårt att täcka in är medicinteknikföretagen som inte klassas som elektronikföretag trots att elektroniken är en väsentlig del av till exempel en pacemaker.
I databasen har också forskningsinstitutet Imego smugit sig in, trots att man i rapporten definierat att institut inte skulle vara med, ett faktum som Sven Lindmark inte kan förklara.
Alla företag har också klassats, både med en SNI-kod (Svensk Näringslivsindelning) men också med koder som forskarna själva tog fram.
– SNI-koderna är ganska gamla och återspeglar inte en modern beskrivning av branschen men nästan all officiell statistik baseras på dessa, säger Sven Lindmark.
En svårighet med klassifieringen är att den kan skapa problem om man vill analysera vilken typ av elektronikindustri vi har i Sverige, eftersom många företag passar in på flera koder. Det gäller till exempel Ericsson Mobile Platforms i Lund som är ett av Sveriges största asicutvecklare. Forskarna valde att klassa företaget som kommunikationsutrustning för slutkund och inte som mikro- och nanoteknikföretag.
– Det är inte helt självklart hur man ska göra. Vi valde ”vertikalen” (tillämpningen) eftersom företaget var tydligt inriktat mot den. Där det var möjligt försökte vi bryta upp företagen i enheter för att minska problemet med klassificeringen, säger Sven Lindmark.
Arbetet har i första hand varit inriktat på att kartlägga elektronikindustrin, forskarna har därför inte gjort någon större analys av materialet. Det är i dagsläget inte klart om det blir någon fortsättning på projektet.
– Vi få se, bollen ligger hos Vinnova. Jag tycker det vore synd om det inte blev någon fortsättning. Startsträckan för ett sånt här projekt är trots allt ganska lång och det skulle vara mycket enklare att uppdatera databasen nästa gång.
Då skulle man till exempel kunna se hur branschen utvecklas, både vad gäller antal företag och anställda men också lönsamhet. Idag innehåller databasen bara siffror för 2004 och 2005 vilket är lite för lite för att dra ut en trendkurva.
Hela rapporten på 133 sidor hittar du här
