About / Advertise
Nanoteknik är ett område som väcker förhoppningar. Men trots goda förutsättningar riskerar Sverige att halka efter.
– Näringslivet bör för sin egen skull öppna ögonen för nanotekniken, se dess möjligheter, säger Eugenia Perez, medförfattare till en Vinnovarapport om en nanostrategi för Sverige.
Svensk nanoforskning håller god kvalitet, den har ett gott internationellt anseende. Men gapet mellan forskare och företag är stort. Riskkapitalet saknas. Det framgår av nypublicerade Nanoteknikens Innovationssystem, en rapport från Vinnova (länk) .– Näringslivet bör för sin egen skull öppna ögonen för nanotekniken, se dess möjligheter, säger Eugenia Perez, medförfattare till en Vinnovarapport om en nanostrategi för Sverige.
Sverige är långt ifrån att vara i topp när det gäller antal företag som byggt sin verksamhet på nanoteknik eller infogat den i sin verksamhet. Analytikern Eugenia Perez på Vinnova, tror inte att Sverige någonsin kommer att få en nanoteknisk bransch med en grupp företag byggda kring tekniken, men att den har goda förutsättningar att stärka konkurrenskraften för svensk industri om den kopplas samman med kunskap om tillämpningar och sättas i ett marknadsrelevant sammanhang.
– Vi blev överraskade över att den negativa stämpel nano har hos vissa aktörer var så utbredd. Många kallar det ”hajp” och vissa vill inte förknippas med det. Det behövs incitament för att företagen ska våga satsa, dels goda exempel, dels goda förutsättningar. Regeringen och departementen bär yttersta ansvaret för att skapa sådana förutsättningar. Det handlar om fokus på applikationer och pengar, och det krävs att forskningsfinansiärerna samverkar, säger Eugenia Perez.
Men på Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, där man tagit initiativ till att påskynda den nanotekniska utvecklingen genom att ge förslag till en svensk nanostrategi, oroar man sig för framtiden.
– Vi ser i dagsläget inga försök till samordning, säger Per Storm, akademisekreterare och ansvarig för arbetet med att få nanostrategin till stånd.
Enligt honom står nanotekniken på två ben; dels en evolutionär där man ständigt gör saker i mindre skala (som halvledarteknik) och där industrin är engagerad. Dels en revolutionär som innebär att man byter paradigm och utnyttjar de kvantfenomen som nanotekniken medför.
– Det är där som de breda applikationerna lyser med sin frånvaro. I dagsläget är kanske tekniken inte mogen för att göra applikationer på. Vi behöver hitta ett ”AXE-projekt” som visar vägen. Som det är nu finns det inte ens några samlade, bra beskrivningar av vad nano är, inte ens internationellt, dess fördelar och risker. Och det är svårt att stifta lagar när man inte har koll på riskerna, säger Per Storm.
– Jag har inte uppfattat att våra medlemmar undviker nanotekniken. Den verkar både lovande och intressant. Och det som är spännande med riskkapital är att det vågar satsa på ny teknik. Men samtidigt har de som förvaltar kapitalet ett stort ansvar och tar bara kalkylerade risker. Och finns inte tillräckligt med information för att göra en due diligence eller en lagstiftning som visar på konsekvenserna så är risken svår att uppskatta, säger Svenska Riskkapitalföreningens informationschef, Jan Segerfeldt.
– För att öka kunskapsmassan och kunskapsöverföringen på det här området så är den tredje uppgiften oerhört viktig. Att forskarna kan förklara sitt arbete för ickeexperter så att dessa kan bedöma möjligheterna ur affärsperspektiv, säger Jan Segerfeldt.
Om det blir någon svensk nanosatsning framöver får framtiden avgöra. Och redan idag finns elektronikföretag med på Vinnovas lista över nanoteknikföretag. Men vem som ska få riskkapital vill inte Vinnova styra över.
– Visst finns det duktiga företag, men Vinnova vill inte peka ut någon enskild aktör, säger Eugenia Perez.
Ur rapporten (som kan laddas ned från Vinnova, länk ) kan bland annat följande kartläggning hämtas:
