I mitten av förra året började arbetet med att ta fram en testsvit för parallella beräkningar. Arbetet leds av ARMs John Goodacre.
Prestanda hos ett parallellt system kan skattas genom att man adderar prestanda hos de ingående komponenterna. Men en sådan förenkling tar inte hänsyn till de flaskhalsar som uppstår då man exempelvis måste flytta data in och ut ur kretsen. EEMBC:s testsvit ska provocera fram sådana flaskhalsar och mäta deras effekt.
EEMBC har också insett att det finns helt olika sorters parallella problem därute. Därför har man avgränsat tre områden och skapar tester för var och en av dem.
En processors förmåga till finkorning parallellism, task decomposition, testar man genom att exekvera ett enda program på ett enda värde. I testet låter man flera parallella programtrådar samarbeta om att lösa en uppgift.
Det andra testområdet är strömprocessning, som handlar om att utsätta långa sekvenser av likartade värden för samma operationer. Här körs samma programkod i flera parallella programtrådar och man vill framför allt veta hur skalbar arkitekturen är när volymen av indata växer.
Den tredje uppgiften är den som exempelvis möter en vanlig bordsdator - förmågan att exkvera flera stycken helt olika program parallellt på helt olika data. Här vill man mäta skalbarheten i arkitekturen.
Ambitionen med EEMBC:s tester är att de ska fungera som ett standardiserat mått, oavsett hur många parallella kärnor som finns i arkitekturen som mäts upp.
Till att börja med kommer man dock endast att stödja symmetriska multiprocessorer med gemensamt minne. Alla testkod skrivs i ett programtrådbaserat programmeringsgränssnitt.