Organisationen bakom radiotekniken Bluetooth, kallad Bluetooth SIG (Special Interest Group) presenterade idag Bluetooth 2.1, en uppgradering av standarden. Tre förbättringar blir tydliga för användaren.

– Det är inga jättesprång, men vi tror att de betyder mycket för att förenkla användningen, säger Anders Edlund som är marknadschef i Bluetooth SIG.

För det första blir uppkopplingen mellan två enheter enklare. Idag är det om inte svårt så i varje fall en smula omständligt att få två Bluetoothenheter att tala med varandra. Med 2.1 försvinner PIN-koden som hittills använts.

Dessutom – och kanske viktigare – så anammar Bluetooth NFC-tekniken, alltså Near Field Communication. Enheter med Bluetooth och NFC kan då kopplas samman genom att helt enkelt läggas intill varandra.

Anders Edlund demonstrerar tekniken genom att ta en bild med sin mobiltelefon, lägga den ovanpå en skrivare, vänta tills mobilen ger ifrån sig ett litet pip och sedan bekräfta uppkopplingen på mobilen med ett knapptryck. Några sekunder senare skrivs bilden ut.

– Med NFC blir uppkopplingen intuitiv. Det kanske inte är perfekt, men det är definitivt bättre än tidigare, säger Edlund.

En svaghet hos NFC är att antennen är ganska stor, omkring 4 x 4 cm. Det gör att den inte ryms i exempelvis en hörsnäcka. Det kan lösas genom att NFC-enheten läggs i manualen för hörsnäckan, men det är förstas ingen ideal lösning.

Anammandet av NFC är egentligen ingen utökning av standarden. Vad man gjort är enbart att förtydliga hur NFC kan haka in i Bluetooth, och hur de båda enklast fungerar ihop.

Vad som däremot är en förändring – den andra tydliga i 2.1 – är krypteringen vid uppkopplingen. Tidigare sändes nycklarna för handskakning okrypterade, men nu ska de automatiskt krypteras med en alfanumerisk nyckel på 16 tecken. Vill man ha ännu större säkerhet kan man lägga till sex siffror manuellt.

– Det kanske inte betyder så mycket för den normala konsumenten, men för en del företag och organisationer är säkerhet viktigt. Vi har mött stor efterfrågan på den här funktionen som tar bort den enda egentliga säkerhetsluckan i Bluetooth, säger Edlund.

För det tredje skapas nu ett arbetsläge då enheterna ska dra mindre ström. Det är främst tänkt för datorutrustning som trådlösa möss och tangentbord. Tekniken kallas ”sniff subrating” och går i korthet ut på att när radion inte används så är den bara igång ett kort ögonblick var tionde sekund eller så, för att behalla synkroniseringen med huvudenheten.

– Vi räknar med att batteritiden i möss och tangentbord ökar 3-5 gånger med tekniken, säger Edlund.   

Utöver dessa tre förbättringar har man gjort en rad småfix i standarden, rätat ut en del oklarheter och gjort några förtydliganden. Men det är inget som berör användaren.

Parallellt pågår utvecklingen av nästa stora generationsskifte i Bluetoothvärlden, till den standard som troligen kommer att heta 3.0. Den ska använda ultrabredbandsteknik, UWB, och kommer om ett år enligt Anders Edlund. Han hoppas då att hela världen ska ha enats om att tillåta Bluetoothtrafik på spektrumet mellan 6 och 9,5 GHz.

– EU har nyligen lagt ett förslag om användning över 6 GHz som går helt i linje med våra ambitioner. Vi hoppas att övriga världen följer efter, och har sett bra tecken i såväl Kina som Japan och Korea, säger han.

Med UWB-teknik kan Bluetooth nå datatakter upp till 500 Mbit/s i bästa fall. Som sämst blir det omkring 100 Mbit/s. Idag är högsta hastighet 3 Mbit/s under ideala förhallanden.

Att nå dithän är dock langt från trivialt. Det krävs tid och pengar för att få fram en radio som fungerar i så höga frekvenser, på sa brett band och som dessutom är billig och strömsnål. Infineon och några andra företag lär ha fungerande prototypkisel i sina labb, men till konsumentnivå är det långt.

– När standarden blir klar om ett år tar det nog sex månader till innan de första produkterna når marknaden. Och det kommer att ta minst två–tre år innan det blir några stora volymer. Det tar sin tid, menar Anders Edlund.

Han poängterar att dessa produkter kommer att bli bakåtkompatibla med dagens Bluetooth. För höghastighetskanalen kommer bara att användas när den behövs. Uppkopplingen och styrtrafiken kommer att ske med teknik liknande dagens.

– Det blir två parallella, oberoende radiogränssnitt som kopplas samman i basbandsenheten, förklarar Edlund.

Före version 3.0, troligen redan i vår, kommer även ytterligare en version för extremt strömsnåla tillämpningar, som sensorer, klockor och liknande. Visserligen har Nokia redan lanserat något i den vägen kallat Wibree, men det har ingen officiell sanktion från Bluetooth SIG.

– Ultralåg effekt är intressant, och dagens standard är inte tillräcklig. Vi jobbar med frågan, men är inte färdiga ännu, säger Anders Edlund.

Tidigare har Bluetooth SIG stramat upp kvalificeringsprocessen som krävs för att en tillverkare ska få sätta Bluetoothlogotypen på sin produkt. Numera krävs att produkten testats mot ett av Bluetooth SIG utvecklat referenstestverktyg, där alla profiler ingår. Det gör visserligen att testerna blir mer komplicerade, men å andra sidan är testverktyget gratis för så kallade Associate Members i Bluetooth SIG. Övriga betalar några tusen dollar.

– Vi har redan sett en stor förbättring av interoperabiliteten sedan vi införde nyordningen, säger Edlund.