Biodieselbasstationen är ett projekt som Ericsson drivit det senaste året och som nu kommit i kommersiell drift. Därtill har bolaget konsekvent jobbat med optimering för att minimera antalet basstationer som krävs för att täcka stora områden. En annan, troligen lika viktig, anpassning till glesbygden i Indien och Kina är att man erbjuder längre betalningstider för en del lokala operatörer, som ett sätt att stödja tillväxten. Med intäkter på i snitt 2 eller 3 dollar i månaden per abonnent vill det till långsiktigt tänkande för att det ska gå att tjäna pengar.
Samtidigt har Sony Ericsson börjat sälja ett antal riktigt enkla och billiga mobiltelefoner, avsedda för just dessa marknader.
Allt detta uppskattas av analytiker. I fredagens Wall Street Journal hävdar Richard Windsor på det japanska analytikerföretaget Nomuras Londonkontor att Ericsson tar marknadsandelar i Indien, i första hand från Alcatel-Lucent men även från Nokia-Siemens.
- Ericsson installerar en basstation var 25:e minut i Indien, konstaterar han i Wall Street Journal.
Tidningen uppmärksammade förstås också att Ericssonchefen Carl-Henric Svanberg skrev under ett miljarddollarkontrakt med Kinas president Hu Jintao och China Mobiles chef Wang Jiangzhou i förra veckan. Och att Ericsson allmänt tippas få större delen av ett kontrakt värt 4,5 miljarder dollar med den indiske operatören Bharat Sanchar Nigam.
Kina och Indien är världens största och tredje största marknad för mobiltelefoni. Båda växer med cirka 6 miljoner abonnenter per månad. I Kina finns idag nära en halv miljard abonnenter, en siffra som väntas dubbleras till 2012. I Indien finns 160 miljoner abonnenter.