About / Advertise
Den svenska forskningen inom mikroelektronik, det vill säga kisel och III-V-material, fotonik, organisk elektronik, nanoelektronik och systemkonstruktion, håller genomgående mycket hög internationell klass. Men för att forskningen ska generera fler nystartade företag behövs också utbildning i entreprenörskap liksom mer riskkapital. Det visar en rapport som de tre forskningsfinansiärerna SSF, VR och Vinnova låtit en internationell expertpanel genomföra.
- Vårt mål med utvärderingen var att göra en produktkontroll för att se om de projekt vi stödjer står sig i internationell konkurrens. Vi var också intresserade av att veta hur panelen såg på projekten ur relevanssynpunkt för västerländsk industri, säger Lars Rask som är vd på Stiftelsen för strategisk forskning, SSF, och den som tagit initiativet till rapporten.
SSF står för cirka 70 procent av den statliga finansieringen till området. I pengar motsvarar det cirka 65 miljoner kronor per år. Övriga större statliga finansiärer är Vetenskapsrådet, VR, och Vinnova.
- Forskningsområdet är relativt litet med ett gripbart antal projekt. Det gör att man kan göra en sådan här utvärdering.
Sammanlagt har 111 forskningsprojekt som pågått under åren 2003 till 2007 betygsatts. Inget av forskningsprojekten får underkänt, de flesta klassas som väl godkända eller mycket väl godkända i den femgradiga skala som använts.
Den enda forskningsledare som pekas ut med namn i rapporten är professor Peter Andrekson på Chalmers. Han får betyget mycket väl godkänd eller outstanding som är den term som används. Utvärderarna noterar hans fotonikgrupp både producerat en mängd världsledande forskningsresultat, att arbetet är strategiskt relevant för Sverige och att han dessutom lyckats attrahera riskkapital för att grunda företaget Picosolve, se artikel i Elektroniktidningen från i fjol (länk).
Expertpanelen som genomförde utvärderingen under våren 2008 leddes av professor Bob Brodersen från Berkeley, Kalifornien. Till sin hjälp hade han åtta kollegor från USA, Tyskland, Schweiz, Spanien, Finland och Danmark.
I rapporten konstateras att andelen kvinnor bland forskare och professorer är låg vilket enligt panelen innebär att det där finns en outnyttjad resurs. Panelen vill se en ökad rörlighet mellan lärosätena men konstaterar även att den sneda åldersfördelningen inom området kan leda till brist på forskningsledare.
För att forskningen ska generera fler nya företag behövs utbildning i entreprenörskap. Panelen konstaterar också att det saknas riskkapital inom området.
En känslig fråga som inte får något svar i rapporten är hur finansieringen ska samordnas. I fjol hade till exempel både SSF och Vinnova var sin utlysning med likartade formuleringar inom området. Men vid urvalsprocessen fanns ingen samordning.
- Det var bisarrt, men vi jobbar långsiktigt och hade hållit på med utlysningen länge, säger Lars Rask som också efterlyser någon form av samordning.
- Vi har som svar på den Sandströmska utredningen föreslagit att Vinnova ska få uppdrag att samordna de statliga finansiärerna.
Det är samma uppfattning som panelen framhåller i rapporten, att de tre finansiärerna borde göra gemensamma eller i varje fall koordinerade utlysningar. Panelen påpekar vidare att tematiska utlysningar under bestämda tidsperioder är ett bra instrument för att styra forskningen samtidigt som man efterlyser möjligheter att söka medel vid sidan av reguljära utlysningar för att uppmuntra till nyskapande och okonventionell forskning.
Om rapporten har någon betydelse för finansieringen till området är för tidigt att säga.
- Vi ger den till departementet så har det finns ett bra underlag, säger Lars Rask.
Även om SSF skulle vilja öka anslagen är det en svår balansgång mellan hur snabbt kapitalet ska förbrukas och hur länge stiftelsen ska finnas kvar.
- Kör man för hårt riskerar man att få ett stort hål i finansieringen när pengarna tar slut. Jag tycker de områden vi stödjer är värda mer pengar och att staten därför borde stoppa in mer kapital, säger Lars Rask.
