About / Advertise
När KTHs civilingenjörsstudenter konstruerar robotar så är själva projektet – med trendriktig agil metodik – minst lika viktig som resultatet. Och kanske är det därför som skapelserna, trots begränsad tid och budget, faktiskt fungerar.
En museiguide som följer besökaren och berättar om utställningen, en planritningsrobot som med kompass, och mäthjul kan rita upp ett rum, en väktare som kan fotografera inkräktare och en mixer som hämtar och blanda vätskor. Allt byggt kring Nioskort från Altera och andra delar för högst 1 000 kronor. Uppfinningsrikedomen flödade när KTH-studenter visade upp sina autonoma robotprojekt. |
| – En av de nyttigaste kurserna hittills, säger Michael Almér som var med i gruppen bakom museiguiden Iguide |
 |
| Kompass och kontorsstolsframhjul hjälper planritningsroboten Wall-C |
 |
| Chemical Brother hämtar vätskor och blandar dem på en säker plats |
– Det här är en av de nyttigaste kurserna hittills. Vi har lärt oss jättemycket, särskilt hur elektronik och mjukvara fungerar i praktiken, säger Michael Almér vars grupp tagit fram museiguideroboten.
Iguide, som museiroboten med oblygt renommésnyltande döpts till, följer snällt efter IR-dioderna som användaren har i en stropp runt ena benet. När besökaren stannar till vid något intressant objekt vet roboten vilket föremål det handlar om, och kan spela upp ljud ur sin rosa Ipod.
Själva chassit kommer från en slaktad radiostyrd bil, vilket gav bättre körprestanda än de servomotorer som andra använde.
– Roboten är programmerat i C och Assembler. Till styrningen av bilchassit tog vi en Pic-processor. Så fick man lära sig programmera en sån också, berättar Michael.
Teknisk fiffighet och varumärkesväderkorn fanns något alla grupper. Vakthundsroboten som tar bilder av inkräktare använde en mobilkamera som triggades av en solenoid som en gång suttit i en videobandspelare. Planritningsroboten, kallad Wall-C, hade ett framhjul från en kontorsstol. Och stationerna till kemikalieblandaren, Chemical Brother, var byggda av pc-chassin.
 |
| – Egentligen borde sådana här projekt göras varje termin, säger läraren Fredrik Lundevall |
– Det behövs något som sätter ihop kunskaper från olika kurser till en helhet. Egentligen borde ett sådant här projekt göras varje termin, säger läraren Fredrik Lundevall.
I metodiken ingår att läraren agerar både coach och kund, och tvingar studenterna att prioriteringa när tiden inte räcker för alla mål. Att alla grupper faktiskt fick fram något fungerande visar att metodiken fungerar.
Kursen har körts sedan 2005 och är obligatorisk för alla andraårsstudenter på hård- och mjukvaruinriktningen på KTHs civilingenjörsprogram i informationsteknik.
Att döma av kommentarerna var varken teknik eller tid det stora problemet – det riktigt knepiga var att få budgeten att räcka till, trots att lärare Lundevall bisträckt med en hel del begagnade komponenter till lågpris ur sitt eget förråd. Kraftigare batterier och bättre sensorer efterlystes i första hand.
– Vi borde ha fått ta in sponsorer. Det får man göra i andra kurser, klagade en student.
Fast då hade förstås ett av pedagogiska greppen förfelats.
